Längtan efter brieost

När Gabriel föddes låg vi på bb i fyra dagar, tre av dem eftersom de ville ha koll på honom (och mig) på grund av mina mediciner och hans därmed låga blodsocker, den fjärde dagen för att amningen inte funkade. 

På vägen hem stannade vi vid ica, Gabriel och Robert stannade i bilen och jag gick in och köpte massor av ostar och charkuterier, sådant som man bör undvika när man är gravid (om man inte tycker hjärnskador på barnen är en risk värd att ta).

Sååå gott det var! Och så mkt jag längtar efter det nu. Den här gången blir det troligen lika många dagar på bb (hoppar dock gärna över de extra 4-5 dagarna vi var där veckan efter pga blodförgiftning). Men den här gången tänker jag be Robert åka och köpa brieost redan på BB.. 

Det går bra nu…

är det något jag är trött på så är det folk som ska utföra tjänster/uppdrag som inte har koll. Det är tur de inte har viktigare jobb med mer ansvar än de har.. 

Det första är fönsterbyte. Vi beställde fönster i april, fick offert på fönster plus arbete i maj och godkände (efter att ha kommenterat att de på offerten missat den lilla detaljen att fönstren var på erbjudande när vi beställde vilket innebar ca 4000kr felräkning men det åtgärdades). Vi fick besked om fönsterbyte efter semestern. Ett vagt begrepp men augusti eller så tänkte jag. 

Efter diverse kontakter så strulade det tydligen med att få fram en snickare och när det var bestämt vecka för fönsterbyte så kunde inte snickaren då men han kunde veckan efter sas det. 

Men lägligt nog så behövde snickaren inte komma den veckan för just våra fönster hade blivit transportskadade så de fick göra en ny beställning. 

Fönstren skulle komma onsdag v 41, alltså för sex dagar sedan. Snickaren ringde häromveckan o sa att han kommer nu vecka 42, oklart vilken dag men inte måndag. Så idag tisdag hörde jag av mig till honom o fråga när han kommer. 

Hans besked var då att han inväntar leveransbesked från firman dit vi beställt fönstren men att han som vi beställt av inte har gått att få tag på. Så här är vi nu. Så får vi se..
Sen är det en grej till. Vi beställde fiber i mars och skulle få det installerat senast i oktober. För några veckor sedan kom de och skulle gräva inför installationen men hittade inte det rör de letade efter. De som grävde var inte medlemmar i Mensa så att säga och kunde inte svara på ens såpass enkla frågor som hur länge de skulle gräva just den dagen (inte ens ett ”jag vet inte” blev svaret utan jag möttes av tystnad). De hittade inte det de letade efter och sa att de kommer tillbaka dagen därpå. 

De kom aldrig tillbaka. Efter en dryg vecka tänkte jag att jag ringer till Telia öppen fiber som vi beställt av och frågar hur det ska lösas innan de ska installera den 13/10. 

Mannen jag pratade med frågade inte ens efter adress när han pratade med mig utan lovade bara att det kommer vara grävt när det ska installeras. Kanske grävs det på förmiddagen samma dag. Okej… Men det hålet vi har framför vår källartrapp då? Inget svar. 

Idag på fm kom de faktiskt för att försöka hitta röret igen. Tre-fyra veckor senare. Och hittar såklart inte det de söker. Så installatören kommer inte idag eftersom det inte finns något att installera. 

Var det inte precis det här scenariot som jag föreställde mig? Som var orsaken till att jag ringde en väldigt ohjälpsam kundservice och ville påtala läget? 

Att vi dessutom fått lösa det som så att mannen kommer hem från jobbet eftersom jag ska till sjukhuset för att någon var tvungen att vara hemma under installationen känns ju fint när de inte kommer. 

Mina föräldrar fick fiber installerat för snart en och en halv vecka sedan. Dock har det inte kunnat kopplas på än då telia öppen fiber eller någon av deras undersåtar har glömt/missat att beställa nån grej. Så det företag de beställt internet o tv från får betalt för en tjänst som mina föräldrar inte kan utnyttja än. Något Telia inte kompenserar. 

Vi betalar också redan för internet eftersom vi inte ville riskera att stå utan internet. Vårt andra internet är uppsagt från 29 oktober. Får se om vi har internet via fiber då eller om 16 dagar för lite marginal att ha? 

Det fina är iaf att vi inte ska dra in fiber fler gånger så vi slipper Telia öppen fiber i framtiden. Dessutom kommer vi inte använda oss av bygghandelskedjan och deras ”monterat och klart” någon mer gång heller. Man lär sig.

Det där med att nå sina mål

Min dröm var att skriva en bok. Några trodde på mig, väldigt många trodde inte på mig.
Mitt mål var att skriva en bok och få den utgiven, att stå på bokmässan med min egen bok i mina händer. År 2012 uppfylldes båda mina drömmar/mål och jag skulle njuta av att ha fixat det.

Men det var inte så lätt att njuta.. Jag drack champagne för att fira boken, en lyckad signering med över 100 sålda böcker den dagen och ett föredrag. Men jag njöt aldrig. Jag ryckte på axlarna och var hela tiden på väg någon annanstans.

Jag har alltid varit sådan. Satt höga mål och aldrig njutit av resultatet. Bara ryckt på axlarna och konstaterat att det återigen blivit som jag velat. (Inte av en slump utan för att jag har jobbat hårt för det, uppnådda mål och framgång är resultatet av hårt arbete även om många tror att allt går enkelt och spikrakt hela tiden).
Har däremot resultatet blivit dåligt (det vill säga ganska bra men det har funnits något litet att störa sig på/ få kritik för, så har självkritiken inte funnit några gränser). Varför är man sån? Varför är man aldrig glad åt det man åstadkommit eller glad, visst men inte som man borde vara. Självklart är det utvecklande att vara på väg mot nya resor och mål, men inte skulle det vara mindre utvecklade om man klappade sig själv på axeln och sa ”fasen vad bra du är! Det du drömt om så länge har du fått vara med om. Glöm inte att njuta en smula.”

Blir det här manuset en bok, då ska jag njuta innan jag kastar mig in i nästa bokprojekt. För fler bokprojekt kommer det bli 🙂

IMG_5198.PNG

Bokmässan 2015

Fick ett plötsligt sug efter denna helg. Trångt, varmt, ingen mobiltäckning och alldeles alldeles underbart 🙂
Förra året missade jag helt, jag hade fött barn ett par-tre veckor innan och dessutom legat inne igen på grund av blodförgiftning. Hade inte en tanke på att gå dit, infektion eller ej utan visste lååångt innan att jag endast skulle följa alla händelser via sociala medier. Och det lilla knytet jag hade hemma, som hade helt och hållet vänt upp på min värld och berikat mitt liv något så oerhört ammades med några timmars mellanrum på natten och då passade jag på att komma ikapp den dagens flöde.

Men i år är jag så otroligt sugen på att vara där. Möta några av dem som jag haft kontakt med på internet. Kanske kan jag nyss ha fått ett kontrakt med ett förlag med. Inte ha hunnit bli utgiven såklart men veta att den boken jag skriver som jag tycker är så viktig kommer bli läst av många fler.
2015, ett år med många drömmar. Och förhoppningsvis även många nya bekantskaper.

Ser ni fram emot bokmässan eller tycker ni att det mest är ett jippo för inbördes beundran? Det ena utesluter i och för sig inte det andra 😉

Utskrivet manus

Vi har det så himla bra i huset, att bo i hus är fantastiskt! Bara det att slippa släpa sig och sonen upp för fyra våningar efter vi varit ute är underbart. Slippa få en puls på nästan 200 och bröstsmärta av att ta sig upp till lägenheten.

Jag är tillbaka till mina bohuslänska rötter och det känns så bra! Jag trodde inte det, jag trodde jag skulle sakna stan mer men än så länge går det väldigt bra (kanske blir annorlunda till våren). Men jag har fått tillbaka närheten till havet. Den fanns i Göteborg med, men inte lika nära som nu.

Jag och sonen promenerade igår och havet låg där helt spegelblankt.

IMG_5169.JPG

På kvällen igår skrev jag ut mitt råmanus. Fick äntligen tumme ur att köpa en skrivare. Är inte enkelt att skriva ut dryga 300 sidor flera gånger annars.
Råmanuset är inte klart på långa vägar men jag måste läsa igenom allt och se vad som saknas och se vilka scener som behövs läggas till och flyttas på.
Det ska bli spännande och jag hoppas jag tycker att manuset har lika mycket potential när jag läser det så här som jag tycker storyn har när jag tänker på den. Vi får väl se 😉

Nu är vi på plats

Mycket är i ordning men en hel del återstår såklart. Det kliar så i fingrarna att få skriva, men det får vänta tills huset är i mindre kaos. Idag kom sotaren (surprise) och även larmkillen har varit här så nu fungerar larmet fint med, både inbrotts- och brandlarm är kopplat till dem.

Det blir inte mycket fixat på dagtid då sonen kräver ständig uppmärksamhet. Om han inte får det låter han som en mistlur.. Men jag hoppas att vi efter helgen är i stort sett färdiga så vi kan måla sonens sovrum och lekrum.

Hur kommer det sig att lusten att skriva är så stor när man inte har tid och när man har tid sitter man och stirrar och tycker orden kommer ut ens huvud så långsamt? (Och med man menar jag såklart jag).