Idag har jag gjort…

något jag aldrig tidigare gjort. Eller ens trott låg för mig. Jag har städat bort julen i lägenheten. Och det är inte ens nyår.. Jag är en liten julfascist egentligen… Jag älskar julen och förberedelserna och julafton och juldagen och mys med familj och släkt. Men sen räcker det. Det är liksom bra nu. Och jag är istället mer taggad för 2013, för att komma in i rutiner igen. Fast jobb, skrivande, annan mat än julmat, inget mer julgodis (som för övrigt är ganska äckligt när man kommer upp i de mängder man gör från advent till julafton).

Så tomtarna är nedpackade i sina lådor, adventsljusstakar och stjärnor är tillbaka i skåpet.

Och jag är redo för nytt år, på vägen mot en ny vår och sommar. Med fina dagar innan dess. Ett nyårsmål har jag också (inga nyårslöften, det låter för hårt). Att skriva klart råmanuset till nya boken. Mellan fast jobb och de två eller tre kurserna som jag ska läsa. Kanske är det därför jag är lite städsugen nu. För att komma i ordning innan året drar igång.

Har ni några nyårsmål?

Hemkommen från NY

och nu laddas det för bokmässan 😀 Min första bokmässa, den jag sa för ett år sedan att jag skulle stå på, men min egen bok i handen. It’s true. Drömmar går att uppfylla, man måste bara jobba för dem och inte ge upp. Och efter bokmässan tänker jag på allvar börja skriva igen. På bok nummer två. På boken om Louise och Gabriel. Om livet, döden, dåtiden, framtiden. Spännande ska det bli. Att se var berättelsen slutar. Kanske även den i min hand på bokmässan?!

Om 28 dagar

Då är jag på Klädesholmen så här dags. Då är min första roman möjlig att köpa. Då är jag legitimerad barnmorska. Det är inte långt kvar. Det är fyra veckor. Fyra veckor fulla av utmaningar, flyttpackning, dags att säga hejdå, säga hej, vi ses igen!

Jag tänker sällan att det jag vill göra är omöjligt, jag drömmer, visualiserar och tänker ibland saker som andra kan se som ouppnåeliga drömmar. Finns sådana? Ja, kanske. Men av de drömmarna man tror är ouppnåeliga så är väldigt få det egentligen. Men man kanske måste satsa lite hårdare än man trodde, man kanske måste ge upp saker man inte var beredd att försaka. Men gör man inte det, ja då är drömmen kanske inte tillräckligt stark.

Om 28 dagar har jag nått två av mina drömmar. Den ena drömmen har funnits med mig sedan 2006. Den har inneburit 3 års universitetsstudier till sjuksköterska, arton månaders arbete som sjuksköterska och sedan en flytt till andra sidan landet för att läsa 1,5 år till för att bli barnmorska. En utbildning som är det absolut mest krävande jag gjort. Mentalt. Men jag klarade det (eller man ska inte ropa hej än, men jag kommer klara det).

Den andra drömmen har jag haft sedan 2008. Fast kanske egentligen ännu längre, undermedvetet. Men i december 2008 började jag jobba för att nå även den drömmen. Och nu är jag här. Snart finns MIN bok i en bokhandel. Snart sitter jag och signerar MIN bok. Det är en fantastisk känsla att nå fram.

Men sen är ju jag lite sådan här, att när jag väl nått målen, drömmarna. Ja, då måste jag vidare. Min mamma hävdar att jag har ADHD i själen. Inte omöjligt. Rastlös i hjärtat. Men det driver mig framåt också. Så det är inte bara av ondo, även om jag skulle önska att ibland kunde slappna av, ta det lugnt och bara njuta av det jag åstadkommit. Men men. Nästa dröm… Ja, det är bok nummer två. Och sen uppföljaren till När havet blåser ljumma vindar, som därmed kommer bli bok nummer tre.

Drömmar för en framåt. Det spelar ingen roll hur ”stora” dina drömmar är. Jobbar du för att nå dem, så kommer du att göra det. Men kanske måste du offra något annat för att nå dit.

Långhelgen i bilder

Glad och lycklig hemma på ön efter havskräftor till lunch och sen på väg till Restaurang Kylen.

Där det slank ner ett par glas gott rödvin.

Lyssnades på en riktigt bra trubadurduo som heter Strand. De var duktiga och de fick verkligen med publiken. De kommer igen den 9 augusti. Då kommer jag vara där!

Osttallrik till rödvinet 🙂

Årets första bösshövven fick jag se (och för er som inte talar tjörbu eller kläsholmska så heter det tydligen trift)

Himlen var mäktig när jag hade hämtat farfar och hans särbo för middag hos oss.

Jag hade bakat en apelsinmoussetårta, jättegod! Och inte speciellt söt 🙂

 

På promenaden den 1 maj passerade jag detta vackra träd. Åh, jag älskar körsbärsträd. Jag älskar rosa blommor (och gula) och våren och solen och livet!

Solade (och det här kortet tog faktiskt mobilen själv…)

Satt på bryggan och såg tången vaja av havets rörelse.

 

Tittade på huset som är grunden i min tanke om Sara och Jakobs hus i ”När havet blåser ljumma vindar” även fast jag byggt till lite på det, målat om lite, höjt taket och lite så där. Men deras hus föddes med det huset i tanken.

Efter måsarnas matletande under hösten och vintern ligger skalen på berget.

Med vintervita ben funderade jag på att doppa dem i havet. Det blev ena foten och det kändes att det räckte…

Edeskärt (Edskäret) som pryder framsidan av MIN bok 🙂

Kvällens ljus, sista kvällen hemma (och ja, det är taget genom fönstret, jag orkade inte gå ut) 😉

Morgonens stillhet när jag och pappa åkte i morse för att jag skulle ta bussen tillbaka till Västerås. Hejdå paradiset, vi ses den 1 juni!

 

 

 

 

New York och Österlen

Det kommande halvåret kommer innebära massor av roliga saker. Allt från bokrelease, barnmorskeexamen, återflytt till västkusten, vin, sol, vänner, sommarjobb på bästa jobbet, långweekend med syster yster till Österlen, en vecka i New York samt bokmässan! Ni hör ju, det kan inte bli annat än fantastiskt!

Dock så är det ju det där med att hitta boende i NY.. Var ska man bo? Vad är rimligt pris? Varken jag eller min syster behöver ju bo på lyxhotell eftersom ingen av oss är i NY för att ligga på hotellrummet, men egen toalett och dusch på rummet samt rent är väl det som vi kräver. Ganska grundläggande alltså.. Någon som har något tips?
Och någon som har något bra tips om saker vi inte får missa i staden? 

Samma sak med Österlen, vi ska road-trippa genom Halland och Skåne, något vi inte bör missa längs vägen?

Björn Ranelid

Idag kom tröttheten ikapp mig. Semester med tidiga morgnar för att gå morgonpromenader, och sen inte sovit många timmar vare sig igår eller natten till idag satte sina spår nu. Präktig huvudvärk i pannan och trött som få. Ska sova snart, men först lyssna på Ranelids låt igen 🙂 Låten som delat Sverige i två delar och man kan säkert se det på många sätt, men jag tycker att det är ett bra avbrott i melodifestivalens tröttsamhet. Och jag tror inte att någon kan säga att orden, meningarna han säger inte är helt fantastiska. Eller?

Nej, nu ska jag läsa igenom min andra bok jag påbörjat att skriva, ja, ni vet de där första femton-tjugo sidorna. Som nog kommer få läggas åt sidan för att skriva uppföljaren till den boken som kommer ges ut i vår. Men sen, då kommer den skrivas. Berättelsen som måste bli berättad. På ett helt nytt sätt. För att beröra.

Möte med en främling

Igår tog jag tåget mot Göteborg. En resa som gick ovanligt snabbt och var ovanligt trevlig. I Örebro satte sig en tjej bredvid mig. Hon började plugga och jag satt och redigerade min bok. Våra uppgifter var inte enkla att utföra i det där tåget, trots musik i öronen alternativt öronproppar. Två killar hade börjat fredagskvällen tidigt och var ordentligt berusade redan klockan 17. De pratade högt och jag och tjejen tittade menande på varandra. Efter en stund vände sig tjejen till killarna och frågade om de kunde prata med lite mindre bokstäver. Då fick vi en förklaring om att aouå var vokabulärer, vi sa vokaler menar du, ja just det. Efter en stund förstod den här killen att vi ville att de skulle vara lite tystare. Han frågade vad vi pluggade till, när jag svarade barnmorska så tyckte den här killen att det var ett häftigt jobb och började prata om sina brorsbarn och la fram väldigt klipska meningar 😉  Efter en stund började vi prata, tjejen och jag. Vi funderade på om vi var med i något slags mänskligt experiment alternativt någon form av dolda kameran. Så började vår konversation som fortsatte hela vägen till Göteborg. Det var en mycket trevlig tjej och tänk vilken tur att det var just hon som satte sig bredvid mig. Möten med främlingar kan utvecklas till trevliga möten. Det är faktiskt roligare att prata med nya människor än att vara så typiskt svensk att man sitter med sur min, väskan på stolen bredvid och tydligt visar att man inte vill ha kontakt.

Hem till ön kom jag också till slut och den här tjejen sa så mycket kloka saker som kommer leva kvar hos mig länge!

Fina, fina lördag!

Åh som jag trivs! Vaknade av mig själv strax efter åtta och tog därefter tag i sånt där tråkigt som jag egentligen tänkt göra igår, som diska och städa. Så nu är det gjort. Sen byltade jag på mig (alldeles för mycket) och tog en powerwalk i solen och kylan. Näsan frös, och kinderna. Men där solen lyste och vinden inte kom åt drog jag ner luften i lungorna och kände doften av vår! Den kommer komma. Den är på väg. Nu nyduschad. Tvättid om en stund. Sen skriva bok, se melodifestivalen och spåna lite på ett förslag till min färdigskrivna bok. När en dörr stängs öppnas en annan. Det är så sant, så sant. Sen är dörren inte helt stängd än. Men om den stängs, då har jag en annan plan. Med hjälp av några personer som redan kan branschen.

Man ska aldrig ge upp sina drömmar! En dag kan de bli sanna!