Snart är den här


Min första barnbok, illustrerad av Monica Håkansson. 

Om en vecka fyller Evelina ett år. Hennes första tid är orsaken till att jag insåg att det saknades en (flera) böcker på marknaden och skrev den här. 

Jag har även en vuxenbok på gång, men ska försöka hitta lämpligt förlag till den. 

Nu är boken på tryckeriet men snart har jag den i min hand. Boken som är dedikerad till Gabriel och Evelina. Mina älskade älskade barn som fått stå ut med så mycket under det senaste året. 

Ni är det finaste jag har!

Författarskapet flyter på

I förrgår fick jag ett mail från ett förlag som hade läst min bok ”innan döden tar oss” och vill göra en ljudbok av den. Eventuellt vill de även göra ljudbok av min första bok ”när havet blåser ljumma vindar”. Så oerhört smickrande! 

Dessutom ska ”innan döden tar oss” bli E-bok. 

Och nästa år kommer som tidigare nämnts min barnbok ut! 

Så härligt när det rullar på och allt slit man haft ger lite medvind också! 

Tacksam för min käre make som låter mig skriva på kvällarna och tar barnen så jag kan göra intervjuer på helger. 

För tre år sedan idag

Satt jag på en spårvagn på väg till en dejt och funderade på att vända och åka hem igen. Vid Chalmers hållplats tänkte jag hoppa av och skicka ett sms om akut magsjuka eller migrän eller något annat av de genomskinliga ursäktena man kan använda. 

Jag hade ingen lust att sitta och vara trevlig, fundera över om det var en vettig kille, lära känna någon ny och framförallt behöva öppna upp så att han hade en chans att lära känna mig.

Men jag satt kvar och åkte dit ändå. Vi möttes vid Kopparmärra och gick till fröken Olsson och samtalet flöt på. I fyra timmar tills de stängde. 

Redan vid spårvagnshållplatsen sa han ”Det här var trevligt.” Och så föreslog han att ses igen. Inget spel. Inget ”nu hör jag inte av mig på tre dagar o ser om det blir lite katt och råtta lek”. Raka rör. Mycket bra!

Två dagar senare skulle jag ut och dricka öl med några kompisar från gyn så vi gick till kontiki. Jag skickade iväg ett sms att han kunde komma om han hade lust (med tanken att han såklart inte skulle våga det så jag trodde det var riskfritt). Men han tog det som en utmaning och ett test och kom.

Han har fått vara med om många utmaningar men han har stått kvar genom alla. Han är trygg, stabil och helt underbar! På tre år har vi hunnit med mycket, inflytt i lägenhet, sjukhusvistelser (eller ja, de står jag för), Köpenhamn, förlovning i London, Jordanien, bröllop, två barn, husköp. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt 😉 

  
Jag är väldigt tacksam över att jag inte vände där vid Chalmers. Då hade jag gått miste om den bästa maken jag kunde få och den mest fantastiska pappan till mina barn! 

  

Den perfekte mannen

För snart tre år sedan träffades vi för första gången. En dejt på Fröken Olsson i Göteborg. Han drack en cappuccino och jag som inte gillar kaffe drack päron- och ingefärste. 

Vi pratade oavbrutet i fyra timmar tills personalen kom och gjorde oss uppmärksamma på att de stängde. 

Dejterna blev fler och snart var vi ihop. 

Trots att vi bara varit ihop i tre år har vi hunnit med mycket. Både roligt och tråkigt. Men trots en hel del utmaningar så har vi aldrig bråkat. Surt muttrat något har ju hänt men inget värre än så. 

  
Vi är ett grymt team, vi är lika och olika men framförallt lika. Vi stöttar varandra i framtidsdrömmar och tycker det är roligt att spåna idéer med varandra. 

Full fart spar tid är ett uttryck som levt med oss och nu växlar vi kanske ner lite men vi kommer nog alltid leva lite på det sättet. Så vi hinner fylla livet med så mycket liv vi kan. 

Han är perfekt för mig även om han såklart inte är fläckfri, men det är ju tur, för det hade ställt väldiga krav på mig. Så vi småmuttrar över den andres tillkortakommanden men ler åt att vi hade turen att hitta varandra. 

Sommar sommar sommar

Vi har (och har haft) fantastiska sommardagar! Det är så roligt att se hur Gabriel trivs när han kan vara ute hur mycket som helst, plaska i sin pool och leka. Han har alltid älskat att vara ute (och som förälder är det ju lite roligare sådana här dagar jämfört med när det är minusgrader och blåst). 

   
 

En dag på Klädesholmen 

Igår åkte vi ut till mina föräldrar på Klädesholmen. Vi har alltid sovit över där men sen vi fick vårt andra barn har vi gjort det två gånger med dåligt resultat så vi väntar lite med nästa test. Men det funkar ju lika bra att åka ut över dagen.

  
Gårdagens amningsutsikt var inte helt fel 🙂 rummet är numer ett rum för läsning och avkoppling men när jag bodde hemma var det mitt rum och den utsikten jag vaknade till. Behovet av havet har aldrig lämnat mig efter det.

  

Några böcker fick nya ägare.

   

  

Barnen fick uppmärksamhet och lekkamrater hela dagen lång. Lycka! 

Nu känns det som om våren äntligen kommit, vips är det sommar. Tiden springer iväg. Igår blev lilla tjejen 7 veckor dessutom. Det går verkligen undan! 

  

Nybliven tvåbarnsmor

i torsdags 17/3 föddes vårt andra barn. En dotter. Vi skulle åka ner och fika på torget men i bilen gick vattnet ca 14.35. 17.37 var hon ute. Så det gick ganska fort kan man säga. 
Vi åkte hem redan på fredag förmiddag, innan hade jag fått höra att vi skulle behöva vara där 3-4 dagar på grund av mitt hjärta, men när förlossningen gick bra och jag hörde en öppning om att få gå hem tidigare så tog jag det. Längtade halvt ihjäl mig efter sonen. 

Istället har vi fått åka till östra två gånger då lillan hade gått ner för mycket i vikt när vi var på återbesök men igår hade det vänt uppåt igen. 

Storebror är stolt och nyfiken (och ibland lite svartsjuk, precis som väntat). 

Vi mår bra och är otroligt lyckliga över att ha fått två underbara barn och att allt gått bra! 

  

Ingen bebis idag heller

men idag var första morgonen jag sa ”idag är enda dagen jag hoppas att den inte kommer för jag orkar inte föda barn idag”. 

När klockar var 05.50 inatt hade jag sovit två timmar 23-01 och varit vaken i nästan 5, först på grund av mig själv och att jag sover dåligt när jag är gravid men från 02.45-06 var min son vaken och kunde inte komma till ro. Den sista timmen skrek han hysteriskt så han började blöda näsblod (han gör det när han skriker för mycket). 

Fick iaf sova en stund på dagen när han sov så jag är betydligt piggare än min make just nu.. 

På eftermiddagen gick jag och skrutten ut i det fantastiska vårvädret, så otroligt skönt med både sol och något som kunde kännas igen som någon form av värme. 

  
   
 

Känner mig klar med graviditeten nu 😉 

Imorgon kommer artikeln i ST-tidningen och jag får erkänna att jag är lite nervös. Som alltid. Får hoppas man vänjer sig med tiden 🙂 

Boken är på tryckeriet

och om några veckor har jag boken i min hand! Mäktigt! Innan dess hoppas jag att bebisen i magen behagat göra entré för det är rejält tungt nu och varje dag är kämpig.. 

Sista gången jag är gravid, eftersom mitt hjärta inte kan hantera en graviditet så bra. Men som läget är så är det inget jag sörjer utan jag är bara tacksam över att ha fått möjligheten att få två barn (om allt går bra med den nya bebisen). 
 

Snart är den här skrutten storebror 🙂

  

Det där med att vänta på bebis 

första gången jag var gravid så blev jag sjukskriven i vecka 16 tror jag det var. Jag hade med andra ord gott om tid att ”bara vara gravid”. Jag och maken pratade mycket med bebisen i magen, fantiserade om vem den var etc etc. 

Den här gången har jag knappt hunnit reflektera över att det växer någon där inne. Med en ettåring så är dagarna fyllda ändå och att hinna bara gravid som med första barnet är omöjligt. 

Positivt med det är att graviditeten har gått fort (även om det känns jättelänge sedan som jag fick veta att jag var gravid). Negativt är väl att trots att jag väntar på förlossningen nu (är riktigt tungt att vara gravid nu, mkt krämpor) så är jag inte alls redo. Varken för förlossning eller tanken på att vi snart är fyra i familjen. Som tur är så tror jag att jag ”vänjer” mig lika snabbt som med sonen när den nya familjekonstellationen är här. Han var inte många dagar innan det kändes självklart att han var med, som om han alltid varit en del av vår familj. Fantastiskt att det kan bli så! 

Visst finns förväntan och nyfikenheten över vem som växer där inne. Snart får vi veta. Och snart får vi veta könet på barnet vilket innebär att vi får veta om vi har problem på namn-fronten eller inte..