God fortsättning! 

Jag hoppas att ni hade en fin jul med lugn och ro och en bra stund med familjen. 

Jag hade en fantastiskt mysig jul och det var extra roligt eftersom sonen är stor nog att hänga med på vad som händer även om han inte förstår varför än så länge. Tomten var han inte rädd för och det här med paket börjar bli spännande. 

Han fick ett bilgarage och bilar som pratar och det var en hit! Han stod och skrattade när bilarna åkte ner för rampen och när han var trött la han sig på mattan en stund och körde med bilarna. En xylofon fick också högt betyg (behagligt ljud på den också). 

Det absolut bästa i matväg igår var farfars äggost, den var gudomlig! Den mannen kan göra äggost! Inte illa av en 90-åring att orka göra tre stycken till jul! 

Idag fortsätter julen med släktmys, kanske även lite manusgenomgång. 

  

Slapp morgon

En av de fina grejerna med att sova över hos mina föräldrar är att Gabriel är så trygg med dem att jag kan gå ifrån och sova ett par timmar. Det gjorde ofantligt gott idag! Vi vaknade 06 och åt frukost och allt sånt där men när klockan var strax före 9 gick Gabriel ut på promenad med sin mormor och morfar och jag fick sova och sov nästan två timmar. Nu sover istället Gabriel och jag ska passa på att göra mig i ordning. 

  
Gabriel med sin vovve (som helst morfar eller pappa ska dra). 

Redigera romanen

när jag fyllde år fick jag en webkurs hos Ann Ljungberg som heter Redigera romanen. Min käre make stöttar mig med andra ord i mitt skrivande. 

Jag har inte kommit speciellt långt för tanken är att jag ska läsa igenom manuset i den takt jag normalt läser en bok och just nu finns inte riktigt den orken. MEN det positiva med det är att manuset fått vila ett tag. Igår öppnade jag dokumentet på datorn och läste första kapitlet och blev lite pirrig. Det kändes bra, och jag ville veta fortsättningen. Hoppas på att den känslan håller i sig mestadels genom läsningen. Självkritiken är viktig men ibland är den mest destruktiv… 

Jag har hållt på med boken länge nu, mycket har kommit emellan men också har det berott på att jag har haft så höga förväntningar på boken. Hoppats få det så bra som den förtjänar. Vi får se om jag lyckas, men den här kursen är en hjälp på vägen (både med den här boken och med kommande). 

Dagdrömde förut om hur jag satt och signerade boken. Visualisering är viktigt. Drömmar och mål med. Har idéer till tre reportageböcker och tre romaner till. Ska försöka hitta tid bara, med en ettåring hemma och konstant sömnbrist plus graviditet och hjärtproblem finns sällan orken att ta tag i det på kvällen. Men med planering går det säkert. Det är ett av mina skrivmål för 2016; vara mer strukturerad i mitt skrivande och planera i förväg. Tror effektiviteten skulle öka markant 😉 

Det går mot jul nu och sonen är med och får traditioner som han förhoppningsvis kommer tycka om. Jag önskar att han kommer känna förväntan, längtan, lycka och kärlek när han tänker på julen i framtiden. Precis som jag alltid gjort. Ett privilegium som tyvärr inte alla får uppleva. 

  

Midsommarhelg utan internetuppkoppling 

är förklaringen på en icke-uppdaterad blogg. 

Jag har gjort slut på månadens surf på telefonen och är alldeles för snål för att betala de hutlösa summorna 3 vill ha för extra surf (ffa när jag insåg att de högt priset med väldigt många procent bara sen i april…). 

Hemma går det bra då jag kan surfa med hjälp av hemmets bredband men där jag var i helgen var det inte möjligt.

Hursomhelst så var midsommar en behaglig helg. Sen vi fick barn är inte stora fester det vi helst vill gå på tillsammans med sonen. Så det här var perfekt.

När jag var liten firade vi midsommar på Dyrön tillsammans med en annan familj. De minnen jag har från den tiden är fantastiska! Vi hade så roligt och var precis så obekymrade om livet som barn ska få vara. Jag minns det som att solen alltid lös, vi badade från båten på vägen hem etc. När jag nämnde det för mamma (och även föräldrarna i den andra familjen) nu i helgen fick jag veta att det regnade och var ostadigt de allra flesta åren. Tänk vad man minns selektivt från barndomen 😉

Det ska bli spännande att se vad sonen kommer få för traditioner gällande midsommar och alla andra högtider. Jag minns med glädje och hoppas han också kommer göra det när han är lika gammal som jag.

Midsommaraftonens väder var minst sagt växlande, däremot var midsommardagens väder riktigt härligt! Sonen fick låna mosters gamla Bobby car som mormor sparat, det var en hit! Vi åt både lunch och middag på altanen. Härligt! 
   
  

 

På söndagen åkte vi till ikea för att köpa ett skrivbord till mig. Mer om det i ett annat inlägg. Men så glad att äntligen få en arbetsplats för mitt skrivande! Det var på tiden. 

Möhippa 

igår var jag på möhippa för en kompis. På en måndag ja. Så är det när de flesta jobbar i vården, då kan man göra sådant som är typiska helgaktiviteter på vardagar (på samma sätt som våra helger emellanåt blir vardagar). 

Vi hämtade den blivande bruden hos henne och åkte sen till stora Holms säteri. En oerhört mysig plats där gårdagens väder såklart gjorde sitt till.

   
Vi hade femkamp, charader, lagade mat och mycket annat. En väldigt trevlig dag som förhoppningsvis även den blivande bruden är nöjd med. Roligt att ha träffat en del av bröllopsgästerna innan också.  
I lördags var det ett år sedan jag gifte mig och den dagen var fantastisk i sin enkelhet. Och äktenskapet och kärleken växer sig starkare för varje dag. 

  

Ett debattinlägg jag ställer mig väldigt frågande till

    

Lagom snygg skärmdump, men ni kan läsa hela inlägget här.

Jag håller med honom på en punkt, de påkostade barnkalasen. Men inte för att vi genom det ”vadderar” barnens tillvaro utan för att påkostade barnkalas och presenthets leder till att alla som är bjudna kanske inte kommer tacka ja – av ekonomiska skäl. Antingen för att de inte har råd att ge 100-200kr present till varenda klasskamrat (om ens någon klasskamrat) eller också för att de (föräldrarna) inte kan med att skicka barnen på kalas där de känner att de inte har råd att bjuda igen på samma sätt. 

Jag hoppas att när G är stor nog för barnkalas att de han umgås med inte är med och bidrar till hetsen eller dyra kalas som splittrar kompisgruppen. För vad vet vi egentligen om våra grannar/familjerna till våra barns kompisar. Kanske stämmer inte fasaden och verkligheten. Hos dem heller.

MEN det var inte det jag ville prata om. Jag ville prata om det andra i hans artikel. Om att vi föräldrar är FÖR närvarande i våra barns liv och att det förstör för dem. 

Närvarande föräldrar känns som det minsta problemet vi har i samhället. Det känns framförallt som ett icke-problem. Problemet vi har är icke -närvarande föräldrar. Barn som inte får den uppmärksamheten och kärleken de borde få.

David Eberhard tycker att vi bör lämna våra barn i skolan dagen för upprop i första klass och möta dem efter studenten. I övrigt ska vi hålla oss därifrån. För så gjorde hans mamma. 

Sorry, men det kanske är då man blir så bitter som du tycks vara David. 

Han tycker att föräldrar inte ska vara där på skolavslutningar, uppträdanden etc för barnen ska få växa upp i fred.

Som om kärlek gjorde barn osjälvständiga…

Mina föräldrar var med på det mesta. Mamma på nästan allt, pappa på det han kunde med tanke på att han hade en fabrik som behövde skötas. Mamma var med på alla uppträdanden och alla skolavslutningar. Hon körde oss till konståkningsträningarna och friidrottsträningarna. Mamma och pappa satt varenda helg i kalla ishallar eller var med på friidrottstävlingar där de även var volontärer som tog tider etc. När jag blev äldre och pappa hade sålt fabriken spelade jag fotboll, pappa var på varenda match och på nästan varje var han linjedomare. 

Man kan sammanfatta det som så att mina föräldrar har alltid varit närvarande. De har velat vara med. Och jag har velat ha dem där. På skolavslutningarna, på tävlingarna, när det varit konserter och annat. Jag var ju stolt som en tupp när jag skulle framföra något jag lärt mig. Klart jag ville att de skulle få se. 

Jag älskade att ha dem med, att de delade min glädje och lycka. Att de ville vara med. 

Jag kommer göra samma sak för min son. Jag ska vara med på hans avslutningar, uppträdanden, träningar och tävlingar. Så länge han vill att jag ska vara med (hoppas att han alltid vill det för annars har jag nog gjort fel någonstans). 

G ska veta att jag är intresserad av hans liv och att jag vill vara med i så många stunder jag kan. Inte tror jag att han blir osjälvständig av det. Det blir man inte av kärlek. Man blir älskad och man blir trygg. 

Det är skillnad på att vara närvarande och att curla. Gränsen må vara hårfin men det finns en gräns. 

Har då mina föräldrars närvaro gjort mig och min syster osjälvständiga och vadderat oss? Vi har båda två efter studenten (olika år) bott i Spanien själva. Rest dit själva och pluggat. Vi har backpackat i flera månader med kompisar. Min syster även flera månader själv. Jag känner ingen som är så självständig som min storasyster. Mer än vad jag är, trots samma uppväxt. Skillnaden ligger snarare i personlighet. 

Våra föräldrar kunde uppenbart både vara närvarande, älska oss och låta oss testa våra vingar. Vi har fått tryggheten i en familj som bryr sig. Vi vet var vi alltid kan vända oss. Men vi har också fått sparken i rumpan och uppmuntran att göra det vi vill (åsikter har de såklart haft men valet har i slutänden varit vårt).

Så älskade lilla G, dina föräldrar kommer vara med i så stor del som möjligt av ditt liv. För vi vill ju dela dina stora dagar likaväl som vi vill dela alla vardagliga dagar. Och inte tror jag du blir osjälvständig. Just because you’ve got roots doesn’t mean you can’t have wings. Kärlek och närvarande föräldrar kommer heller inte hindra dig från att testa dina vingar. Däremot kommer du alltid ha en stabil landningsplats att komma tillbaka till. 

Klockan är tio

och dagen har börjat helt fantastiskt. Morgonen var lugn och vi kunde äta frukost ihop hela familjen. Tvättmaskinen var inställd på timer så den var klar nu på morgonen. Jag fick slängt in kläderna i torktumlaren och satt på en ny tvätt. 

När det var gjort gick lilleman och jag med pappan ut i solen och vinkade till honom när han åkte till jobbet. Efter det gick vi in, lillen hjälpte (?) mig med att sätta in frukostdisken i maskinen och när det var gjort satte vi oss i soffan och läste ur hans nya bok om mamma mu som är i badhuset. Vi gick med i barnens bokklubb häromdagen. Lilleman älskar när vi läser böcker och jag hoppas det håller i sig. Förutsättningar för att lära sig läsa och skriva och få ett bra ordförråd tidigt ökar med läslust. Jag hoppas även han kommer tycka om att läsa böcker då det dels ger avkoppling, underhållning och lärdomar. 

När vi läst boken började han bli trött så vi la oss tillsammans i sängen och kollade på barnprogram på mobilen. När han blev riktigt trött vände han sig bort från skärmen och borrade in näsan i min armhåla och borrade in fötterna i min mage och somnade gott. 

  
När han vaknar sedan ska vi göra lunch och sen blir det besök på BVC.  

10 år sedan

idag sprang årets studenter ut från nösnäsgymnasiet. För tio år sedan gjorde jag samma sak. Mindre sol och mer regn den dagen. Men så fantastisk episod i livet som började. 

  
Jag visste redan vad jag skulle göra under hösten när jag tog studenten. Jag hade bestämt mig för att plugga spanska en termin i Barcelona. Under sommaren jobbade jag på ica på klädesholmen och sedan bar det av. 

Det var en höst med många erfarenheter. Bara lärdomen om att jag klarade att leva själv i ett annat land var viktig. 

När jag kom hem visste jag däremot inte vad jag ville göra. Jag vikarierade i skola och förskola medan jag funderade. Min moster frågade ”du ska inte bli sjuksköterska då?” ”Nej det ska jag verkligen inte bli” svarade jag. Jag hade mest funderat på lärare, ekonom eller journalist innan. Vården var inte med i tankarna. 

Men jag fortsatte att fundera och tänkte ”kanske ska jag bli sjuksköterska ändå. Men om jag ska det, då ska jag bli barnmorska”. 

Så jag sökte in till universitetet. Ansökan var inte lite splittrad. Sjuksköterska. Sjukgymnast. Socionom. Psykolog. Tandtekniker. Men ändå en röd tråd. 

Jag kom in på förstahandsvalet, Göteborg. 3 år av pluggande, praktik och fester väntade. Jag fann fantastiska vänner och fortsatte att lära mig om mig själv och livet.

  

    
När tre år hade gått började jag jobba. Trivdes med jobbet men hade det jobbigt med en av kollegorna. Så jag började planera en långresa. 

När jag hade jobbat ett år så åkte jag och en kompis (och en kompis till henne) till Moskva för att ta transsibiriska till Asien. Där spenderade vi 3,5 månad. 

   
       När vi kom hem hade jag och kompisen kommit in på barnmorskeutbildningen. Tyvärr i varsin stad. Så det blev till att säga upp lägenheten i Göteborg och flytta. 

Ett och ett halvt år i Västerås väntade. En tid som var fantastisk men också fruktansvärt tuff! Sjuksköterskeutbildningen var väldigt enkel. Tyckte jag. Barnmorskeutbildningen var betydligt tuffare. Framförallt mentalt. 

  
Jag åkte hem så ofta jag kunde då Västerås aldrig blev min stad. Jag dejtade en kille i ett par månader och är oerhört tacksam att jag avslutade det när jag gjorde. Det var inte en bra kille. 

Jag tog examen och samtidigt som det gav jag ut min debutroman. 

  
Jag började jobba som barnmorska på Gynakuten (hade varit där sommaren innan med). 

Sen rullade livet på. Resor, vänner, dejtande, vin i Linné. 

I juni 2013 träffade jag han som numer är min make. I juli blev vi ihop. I oktober pratade vi om förlovning och köpte ringar. I november bestämde vi oss för att försöka få barn. Så snabbt in i ett förhållande hade jag aldrig trott att jag skulle ta sådana stora beslut. Dagen innan julafton fick vi veta att jag var gravid. Vi åkte till Jordanien och i februari åkte vi till London. Vi förlovade oss. 

  
I juni 2014 gifte vi oss och hade en helt fantastisk dag.

  
 I september kom vår underbara son.

  
 I november/december köpte vi hus. I januari flyttade vi in. Och här är vi nu. Snart ettårig bröllopsdag. Snart känt varandra i två år. Det har gått fort. Men känns så rätt. 

Så på de tio åren som gått sen jag tog studenten har det hänt mycket. Just det, manus två skickades till förlag med. 

Man hinner mycket på tio år. Undrar vad som kommer hända de kommande tio åren. Förhoppningsvis får jag ge ut några böcker till. Förhoppningsvis får vår son syskon. Förhoppningsvis får vi resa till spännande platser. Förhoppningsvis får vi och våra nära vara friska och lyckliga. 

Livet är fantastiskt. Tänk vilken tur vi har som får vara med om det! 

Lite tyst här

tårtan blev bra,smakkombinationerna funkade. Mjölkchokladfluff, salt kolasås och blåbärsmousse. Men den salta kolasåsen kunde det dels varit mer av och dessutom kunde den varit saltare.

  
Så kalas för min pappa blev det. Även om vi innan det hann med en ambulansresa. Som tur var så var det inte så illa som vi befarade och inte i närheten av så illa som det kunde gått. 

Idag har vi haft en riktig mysdag, sonen och jag. Legat i sängen och läst om spöket Laban och blixten mcqueen. Sjungit och busat. Just nu sover han på min arm. Så härligt! 

I övrigt funderar jag på nästa bok och säljer ett par av min första. Inte visste jag att jag skulle tycka skrivande var så roligt. Inte heller att jag skulle bli beroende av att få skriva historier. Det är spännande när man hittar på nya saker att göra. Vem vet vart det kommer föra en i livet.  

Sankt Jörgen spa

När jag och mannen gifte oss förra sommaren fick vi ett presentkort på Sankt Jörgen spa. Tanken var att vi skulle utnyttja det på vår första bröllopsdag men eftersom maken ska cykla Vätternrundan så kommer vår först bröllopsdag spenderas i Motala (eller i en bil på väg därifrån snarare) med en troligen ganska sliten man så vi tänkte att vi nyttjar presentkortet nu.

Vilket var en bra idé då sonens insomningsproblem varit värre än vanligt senaste tiden.

Så sonen fick vara med mormor, morfar och moster över natten medan vi fick ett dygn för oss själva. 

Det har varit helt underbart! I skrivande stund ligger jag kvar i sängen (mannen sover, men jag vaknade 06.20) så vi har frukosten kvar sen 🙂 

När vi kom igår så började vi med att äta lunch på golfrestaurangen i väntan på att klockan skulle bli 15.00 så vi kunde checka in. 14.50 checkade vi in, men rummet var tyvärr inte färdigt än så vi fick vänta en liten stund, men 15.05 fick vi nycklarna och åkte upp och bytte om till badkläder, morgonrock och tofflor. 
  
Vi började med att lägga oss på solsängarna vid utepoolen. Vädret var ljuvligt! Solen sken och värmde väldigt gott. Hade lätt somnat där om jag blundat. Vi badade såklart även i den varma poolen där ute. Så härligt! 

Klockan 17 hade vi bokat sparitual. Ett mysigt koncept där man kunde välja bland fyra olika ritualer. Vi valde den energigivande där man växlade mellan kallt och varmt. 

Man började med att skrubba sig med en Brown sugar scrub, härligt lena var vi sen. Utöver det fick ansiktet sig en rengöring med scrub, mask och återfuktning. 

När ritualen var gjord la vi oss i rummet med vattensängarna. Så avslappnande och skönt! Testade även sway-sängarna innan vi köpte med oss var sitt glas mousserande upp på rummet och började göra oss i ordning för kvällens middag.

  
Vi åt en trerätters meny med vinpaket till. Goda viner! Maten helt okej. Fin presentation men i övrigt kanske inte något jag hoppade högt över (vilket är det tråkiga med att dels vara intresserad av mat och ha ätit på en del lyxrestauranger i sina dagar, att det krävs mycket för att det ska bli någon wow-känsla).

Nu blir det snart frukost (eller ja, jag har lovat maken att han ska få sova till klockan 9, så jag ska väl läsa lite bok tänkte jag, nu när min egen är hos testläsare kan jag läsa annat).

Slutligen så rekommenderar jag  verkligen Sankt Jörgen spa, vet inte om vi hade tur med dag, men det var inte alls speciellt mycket folk. Inte så att det störde. Vi behövde aldrig köa till några stationer på sparitualen och fick alltid plats där vi ville vara. Så hit återvänder vi gärna!