Snart är den här


Min första barnbok, illustrerad av Monica Håkansson. 

Om en vecka fyller Evelina ett år. Hennes första tid är orsaken till att jag insåg att det saknades en (flera) böcker på marknaden och skrev den här. 

Jag har även en vuxenbok på gång, men ska försöka hitta lämpligt förlag till den. 

Nu är boken på tryckeriet men snart har jag den i min hand. Boken som är dedikerad till Gabriel och Evelina. Mina älskade älskade barn som fått stå ut med så mycket under det senaste året. 

Ni är det finaste jag har!

Författarskapet flyter på

I förrgår fick jag ett mail från ett förlag som hade läst min bok ”innan döden tar oss” och vill göra en ljudbok av den. Eventuellt vill de även göra ljudbok av min första bok ”när havet blåser ljumma vindar”. Så oerhört smickrande! 

Dessutom ska ”innan döden tar oss” bli E-bok. 

Och nästa år kommer som tidigare nämnts min barnbok ut! 

Så härligt när det rullar på och allt slit man haft ger lite medvind också! 

Tacksam för min käre make som låter mig skriva på kvällarna och tar barnen så jag kan göra intervjuer på helger. 

Det händer väldigt mycket just nu

Igår var jag inbjuden till Skärhamns bibliotek för att prata om mina böcker och mitt skrivande. Det var jätteroligt och de som var där var engagerade, ställde frågor och ville veta mer. 


Utöver det så har jag idag fått tag på en illustratör till min barnbok som jag tror kommer bli jättebra! 

Utöver det blev det en jättedebatt på min fb i helgen, jag delade en tidningsartikel om barnmorskan i Sörmland som förlorat målet mot landstinget då hon inte vill utföra aborter. Ett inlägg om det kommer här så småningom, men summa summarum, kan man inte tänka sig att utföra alla arbetsuppgifter som arbetsgivaren har får man förstå att man inte får jobbet. 

Hela den här debatten om samvetsfrihet är ju bara abortmotståndarna nya spelplan. De är inte så himla intresserade av samvetsfrihet som de vill låta påskina utan de vill, i egenskap av att anse att ett embryo har mer rättigheter än den som är gravid, fortsätta sätta kvinnor i en rävsax, där patriarkatet kan öka sin makt. Ingen man kommer någonsin drabbas av ett abortförbud/svårare att få göra abort på det sätter en kvinna gör. Han får ha sex men kan sticka när det inte längre passar. Men kvinnan ska stå där med skammen, skulden och ett barn hon inte önskat. Och barnet ska födas och inte vars önskat. Psykiska ärr redan från födseln kan man ju säga..! Europas lagar blir värre och värre, låt Sverige vara så framstående som det är. Vi har fri abort, den som söker vård för att få göra abort ska få vara säker på att hon träffar en barnmorska som inte dömer henne och som vill hjälpa henne. Däremot är det ingen rättighet att jobba som barnmorska. Det finns andra jobb man kan välja. Man kan bli doula om inte annat om man vill vara med och stötta en kvinna under förlossningen. 

Jaja, mer om detta en annan dag.. 

Bokmässan 2016

Torsdagen innebar ett spännande och trevligt möte. Vart det tar vägen får vi se, oavsett så var det roligt och gav mig nya perspektiv på min bokidé. 

Sen var jag en snabbis på jobbet medan jag väntade på att min syster skulle jobba klart. Vi gick och åt meze innan jag och Evelina skulle tillbaka till bokmässan för lite mingel. 

Jag träffade Joanna björkqvist i Grim förlags monter. Äntligen! Jag hängde en stund i Idus monter men klockan var mycket för en sexmånaders så vi åkte hem strax efter 19. 

På lördagen var jag oerhört pepp när jag åkte in till mässan. Ensam i bilen och sjöng högt och gräsligt till både Carola o simple plan. 


Signering i två timmar och sen runt för att lyssna på några författare och köpa några böcker. Innan kl 14 var jag helt slut. Åkte hem med en helt annan känsla än jag haft på morgonen. 

Kanske berodde det på förlossningsdepressionen och utmattningen den bar med sig, att jag blev så slut. Friskare än så här kanske jag inte är än. Men alla ljud och intryck knäckte mig helt. Däckad i soffan på kvällen med huvudvärk som skar som knivar. Söndagen och även idag har huvudvärken stundvis varit rejäl. 


Jag får nog låta det gå lite tid så får vi se vad jag säger om mässan sen. Men frågar ni mig nu, så var det troligen sista gången jag var med på mässan med det här upplägget. Tar för mycket energi i jämförelse med vad det ger. 

Men ett par böcker följde såklart med hem. Ser fram emot att läsa dem och lära mig mer!

2-årskalas och öppna förskolan

I torsdags fyllde Gabriel 2 år. Vår underbara lille kille som är så snäll och go. 

Eftersom han är allergisk mot ägg och mjölk så gjorde jag en chokladbollstårta

Idag har vi varit på öppna förskolan. Gabriel tittade Ebba djupt i ögonen och var nog lite kär. En kille som var fyra år ville han också leka och hålla handen.

Öppna förskolan som vi går på är så mysig. Härliga pedagoger, lagom många barn på tisdagar o torsdagar när vi är där. Bra för Gabriel och Evelina kommer också trivas som fisken sen när hon blir lite äldre. Eller ja, hon trivs nu också. Det är så spännande att hon idag inte somnade så hon var vaken 06.45-12.15, men hon var supertrött! 

Gabriel målade en spargris idag som ska brännas till nästa gång 🙂

Sista besöket hos psykologen

Det är som ett helt annat liv  jämfört med då. Nu pratade jag om hur bra allt kändes och hur långt vi kommit sedan det första mötet i våras. Då när jag stod upp hela timmen hos psykologen, hade Evelina i selen och fick henne att sova sig igenom timmen. Timmen då jag bara grät. 

Det var en helt annan Mikaela den där dagen, men skörheten finns där såklart men ändå är det så otroligt mycket bättre 🙂

Är oerhört tacksam för hjälpen vi fått och att vi fick den så snabbt. 

Fantastiska dagar

Nu är den äntligen här! Sommaren som vi längtat så länge efter. När det är soligt, vindstilla OCH varmt i vattnet.

Vi var ute på klädesholmen i fredags och idag. Det gäller att ta till vara de här dagarna. Älskar känslan av havet som omsluter mig när jag dyker i ute på Ed. 


Vi har även haft besök av svärmor och så har vi målat om husgrunden (ett varv kvar). Från brunt till ljust 🙂


Jag planerar också min kommande bok (eller kommande böcker). Gör research och funderar på hur den ska bli så bra som möjligt. 

Ingen ”Mother of the year” precis

När vi kom hem från klädesholmen såg jag av en slump att vi hade en hel myrstack i makadamet vid husgrunden. Jag har aldrig sett så många myror bortsett från i skogen. Det kryllade! Jag grävde lite och det kryllade ännu mer och var fullt av myrägg. 

In och hämta radar och sprayade. De flydde upp på husgrunden så jag sprayade där med. Men så tog sprayen slut och jag tog Gabriel med mig för att se om de hade myrr på ica. 

När vi kom dit ville han köra kundkorgen och gick lyckligt runt med den. 

  
Jag gick framför honom och inne i en av gångarna stannade jag upp. Det gjorde inte Gabriel så det blev tvärstopp när han körde in i hälarna på mig. Så när jag vänder mig om har han åkt över kanten på korgen och hänger med magen över kanten och huvudet ner i korgen. Det gjorde nog lite ont och han blev nog framförallt rädd. Så när en tår höll på att rinna över började jag skratta för att det sett så roligt ut. Jag skrattade och skrattade och tåren i Gabriels öga byttes ut till skratt. Fin mamma som skrattar åt sitt barn när han slår sig (men hänger man över en kundkorg så kan det va okej) 😉 

Då var midsommarafton över

För småbarnsföräldrarna. Det har varit en fantastisk dag. God mat, trevligt sällskap, underbart väder och många glada återseenden i parken (och några sålda böcker). 

  
När vi gick till parken och passerade lilla bron spelade några män ”Inbjudan till Bohuslän” i en jazzig version. Flaggspelen vajade i segelbåtarnas mast och det var så idylliskt som det bara kan vara på kusten på sommaren. 

Nu är vi trötta. Får se om barnen ger oss sovmorgon imorgon. 

   

För tre år sedan idag

Satt jag på en spårvagn på väg till en dejt och funderade på att vända och åka hem igen. Vid Chalmers hållplats tänkte jag hoppa av och skicka ett sms om akut magsjuka eller migrän eller något annat av de genomskinliga ursäktena man kan använda. 

Jag hade ingen lust att sitta och vara trevlig, fundera över om det var en vettig kille, lära känna någon ny och framförallt behöva öppna upp så att han hade en chans att lära känna mig.

Men jag satt kvar och åkte dit ändå. Vi möttes vid Kopparmärra och gick till fröken Olsson och samtalet flöt på. I fyra timmar tills de stängde. 

Redan vid spårvagnshållplatsen sa han ”Det här var trevligt.” Och så föreslog han att ses igen. Inget spel. Inget ”nu hör jag inte av mig på tre dagar o ser om det blir lite katt och råtta lek”. Raka rör. Mycket bra!

Två dagar senare skulle jag ut och dricka öl med några kompisar från gyn så vi gick till kontiki. Jag skickade iväg ett sms att han kunde komma om han hade lust (med tanken att han såklart inte skulle våga det så jag trodde det var riskfritt). Men han tog det som en utmaning och ett test och kom.

Han har fått vara med om många utmaningar men han har stått kvar genom alla. Han är trygg, stabil och helt underbar! På tre år har vi hunnit med mycket, inflytt i lägenhet, sjukhusvistelser (eller ja, de står jag för), Köpenhamn, förlovning i London, Jordanien, bröllop, två barn, husköp. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt 😉 

  
Jag är väldigt tacksam över att jag inte vände där vid Chalmers. Då hade jag gått miste om den bästa maken jag kunde få och den mest fantastiska pappan till mina barn!