En dag på Klädesholmen 

Igår åkte vi ut till mina föräldrar på Klädesholmen. Vi har alltid sovit över där men sen vi fick vårt andra barn har vi gjort det två gånger med dåligt resultat så vi väntar lite med nästa test. Men det funkar ju lika bra att åka ut över dagen.

  
Gårdagens amningsutsikt var inte helt fel 🙂 rummet är numer ett rum för läsning och avkoppling men när jag bodde hemma var det mitt rum och den utsikten jag vaknade till. Behovet av havet har aldrig lämnat mig efter det.

  

Några böcker fick nya ägare.

   

  

Barnen fick uppmärksamhet och lekkamrater hela dagen lång. Lycka! 

Nu känns det som om våren äntligen kommit, vips är det sommar. Tiden springer iväg. Igår blev lilla tjejen 7 veckor dessutom. Det går verkligen undan! 

  

Firat mamma

i dagarna två. Igår middag med släkten hos mina föräldrar och idag lunch på salt o sill. 

Mamma hade beställt ägg- och mjölkproteinfri mat till skrutten, så skönt med restauranger som dels kan lösa det och vet skillnad på mjölkprotein och laktos. 

Gott och trevligt och sonen uppförde sig exemplariskt! 

  
Födelsedagsbarnet och min syster

2012

var året då min debutroman kom ut. Det var ett väldigt bra år på många sätt

  
Åren som följt har också varit helt fantastiska med allt vad de inneburit av vänskap, resor, familj, kärlek, förlovning, bröllop och bebisar.

Välkomnar 2016 och ser fram emot vad det har att erbjuda, bebis i mars är ju planen. Kanske bokutgivning i maj? Vi får se. Utöver det så väntar många många dagar som är blanka och därför kan fyllas av fantastiska minnen. Det ska bli härligt! 

Men först ska jag suga ut det sista ut 2015, det är ett par veckor kvar med mys, familj, god mat och gemenskap. 

Om en månad är det julafton

och här är en del av pyntet redan uppe. För tidigt tycker vissa, alldeles lagom om du frågar mig.

Det är så mörkt den här årstiden så vad kan lätta upp det bättre än med adventsbelysning? Dessutom så njuter jag hellre några dagar för tidigt än att ha det ända till halvvägs in i januari. När julen är slut så är den. Möjligen kan sakerna få hänga kvar till nyår, men sen tar jag bort det. För då ställer jag mentalt in mig på att vi går mot vår och vill städa bort julen tidigt. 

Det här funkar väl några år till, sen vet man inte vad skruttebus och hans lillasyskon tycker och tänker. 

Kanske blir de lika julälskande som jag och tycker om att pynta och baka, kanske blir de tvärtom. 

Maken har inte varit någon jul-person men helt plötsligt har han vänt. Om det är för att vi fått barn och han vill vara med och skapa minnesvärda traditioner eller om det är för att vi har hus nu eller en kombo låter jag vara osagt. 

Sen att han tycker att jag spelar julmusik för tidigt är en annan sak. Började förra veckan, men allt tråkigt går så mycket lättare med julmusik. Diska och städa blir mysigare med rätt stämning 🙂 

  

Klockan är tio

och dagen har börjat helt fantastiskt. Morgonen var lugn och vi kunde äta frukost ihop hela familjen. Tvättmaskinen var inställd på timer så den var klar nu på morgonen. Jag fick slängt in kläderna i torktumlaren och satt på en ny tvätt. 

När det var gjort gick lilleman och jag med pappan ut i solen och vinkade till honom när han åkte till jobbet. Efter det gick vi in, lillen hjälpte (?) mig med att sätta in frukostdisken i maskinen och när det var gjort satte vi oss i soffan och läste ur hans nya bok om mamma mu som är i badhuset. Vi gick med i barnens bokklubb häromdagen. Lilleman älskar när vi läser böcker och jag hoppas det håller i sig. Förutsättningar för att lära sig läsa och skriva och få ett bra ordförråd tidigt ökar med läslust. Jag hoppas även han kommer tycka om att läsa böcker då det dels ger avkoppling, underhållning och lärdomar. 

När vi läst boken började han bli trött så vi la oss tillsammans i sängen och kollade på barnprogram på mobilen. När han blev riktigt trött vände han sig bort från skärmen och borrade in näsan i min armhåla och borrade in fötterna i min mage och somnade gott. 

  
När han vaknar sedan ska vi göra lunch och sen blir det besök på BVC.  

10 år sedan

idag sprang årets studenter ut från nösnäsgymnasiet. För tio år sedan gjorde jag samma sak. Mindre sol och mer regn den dagen. Men så fantastisk episod i livet som började. 

  
Jag visste redan vad jag skulle göra under hösten när jag tog studenten. Jag hade bestämt mig för att plugga spanska en termin i Barcelona. Under sommaren jobbade jag på ica på klädesholmen och sedan bar det av. 

Det var en höst med många erfarenheter. Bara lärdomen om att jag klarade att leva själv i ett annat land var viktig. 

När jag kom hem visste jag däremot inte vad jag ville göra. Jag vikarierade i skola och förskola medan jag funderade. Min moster frågade ”du ska inte bli sjuksköterska då?” ”Nej det ska jag verkligen inte bli” svarade jag. Jag hade mest funderat på lärare, ekonom eller journalist innan. Vården var inte med i tankarna. 

Men jag fortsatte att fundera och tänkte ”kanske ska jag bli sjuksköterska ändå. Men om jag ska det, då ska jag bli barnmorska”. 

Så jag sökte in till universitetet. Ansökan var inte lite splittrad. Sjuksköterska. Sjukgymnast. Socionom. Psykolog. Tandtekniker. Men ändå en röd tråd. 

Jag kom in på förstahandsvalet, Göteborg. 3 år av pluggande, praktik och fester väntade. Jag fann fantastiska vänner och fortsatte att lära mig om mig själv och livet.

  

    
När tre år hade gått började jag jobba. Trivdes med jobbet men hade det jobbigt med en av kollegorna. Så jag började planera en långresa. 

När jag hade jobbat ett år så åkte jag och en kompis (och en kompis till henne) till Moskva för att ta transsibiriska till Asien. Där spenderade vi 3,5 månad. 

   
       När vi kom hem hade jag och kompisen kommit in på barnmorskeutbildningen. Tyvärr i varsin stad. Så det blev till att säga upp lägenheten i Göteborg och flytta. 

Ett och ett halvt år i Västerås väntade. En tid som var fantastisk men också fruktansvärt tuff! Sjuksköterskeutbildningen var väldigt enkel. Tyckte jag. Barnmorskeutbildningen var betydligt tuffare. Framförallt mentalt. 

  
Jag åkte hem så ofta jag kunde då Västerås aldrig blev min stad. Jag dejtade en kille i ett par månader och är oerhört tacksam att jag avslutade det när jag gjorde. Det var inte en bra kille. 

Jag tog examen och samtidigt som det gav jag ut min debutroman. 

  
Jag började jobba som barnmorska på Gynakuten (hade varit där sommaren innan med). 

Sen rullade livet på. Resor, vänner, dejtande, vin i Linné. 

I juni 2013 träffade jag han som numer är min make. I juli blev vi ihop. I oktober pratade vi om förlovning och köpte ringar. I november bestämde vi oss för att försöka få barn. Så snabbt in i ett förhållande hade jag aldrig trott att jag skulle ta sådana stora beslut. Dagen innan julafton fick vi veta att jag var gravid. Vi åkte till Jordanien och i februari åkte vi till London. Vi förlovade oss. 

  
I juni 2014 gifte vi oss och hade en helt fantastisk dag.

  
 I september kom vår underbara son.

  
 I november/december köpte vi hus. I januari flyttade vi in. Och här är vi nu. Snart ettårig bröllopsdag. Snart känt varandra i två år. Det har gått fort. Men känns så rätt. 

Så på de tio åren som gått sen jag tog studenten har det hänt mycket. Just det, manus två skickades till förlag med. 

Man hinner mycket på tio år. Undrar vad som kommer hända de kommande tio åren. Förhoppningsvis får jag ge ut några böcker till. Förhoppningsvis får vår son syskon. Förhoppningsvis får vi resa till spännande platser. Förhoppningsvis får vi och våra nära vara friska och lyckliga. 

Livet är fantastiskt. Tänk vilken tur vi har som får vara med om det! 

Sommarkänsla 

idag har det varit en riktigt skön dag och vi har alla i familjen varit lite extra sommarfina. Anledningen berättar jag så småningom. Vad jag förstår är det hemligt fortfarande.

  

Nu ska jag hem och försöka sova lite (ligger vaken ett par timmar varje natt pga kan inte somna om när sonen väckt mig) och sen se om jag tar mig igenom resten av manuset idag. Så jag kan ändra det jag reagerat på och sen, snart skicka in det. 

Skriver följebrev och funderar på om manuset är ”good enough”

Två testläsare har snart läst färdigt, en tredje håller på. Tre personer med olika bakgrund, med olika syn på en bok, för en text. Två av dem läser väldigt mycket böcker, den tredje både läser mycket böcker samt skriver själv. Olika syn på ett manus. Olika syn på mitt manus.

De två som mest läser på det sättet som de flesta som läser en bok läser, har varit mycket positiva, haft lite funderingar men inget stort. Tyckt att boken är bra, berör och har ett djup. Att den väcker funderingar. Precis det som varit min förhoppning medan jag skrivit den.

Ska bli spännande att se vad den tredje testläsaren ger för feedback sen! Om det är mycket jag får upp ögonen för och behöver omarbeta eller om det faktiskt är så att det kan bli inskickat till förlag om ett par veckor här. Hoppas!

För jag är så sugen på att veta om manuset håller, samtidigt som jag är livrädd för att vara för otålig och därmed skicka iväg ett halvbra manus som skulle kunna bli så mycket bättre. Om jag skickar iväg för tidigt och blir refuserad på grund av att manuset hade behövt lite mer omarbetning. Självklart kommer jag få ändra och fixa OM det blir antaget, men så länge det lyser igenom vilken potential manuset (och jag) har så kanske det får vara good enough. Även om jag är väldigt dålig på det där med ”good enough”, jag strävar efter perfektion. Men när det kommer till att skriva en bok, något som, när det väl är tryckt, inte går att förändra eller förbättra, då når jag nog aldrig perfektion. Troligen ingen av oss som skriver. Man kan alltid bli bättre. Och man ska alltid sträva efter att bli bättre. Men på vägen ska man också vara frikostig med att klappa sig själv på axeln och tycka att man gjort det bra längs vägen. För bara att skriva en bok till och att två av hittills två läsare tycker att den är bra och vill fortsätta läsa och berörs av texten är grymt!

Så idag sparkar jag Jante i arslet och säger; Grymt jobbat Mikaela! Du har dina drömmar och strävar efter att uppfylla dem och du gör det bra. Var nöjd!
  

Sankt Jörgen spa

När jag och mannen gifte oss förra sommaren fick vi ett presentkort på Sankt Jörgen spa. Tanken var att vi skulle utnyttja det på vår första bröllopsdag men eftersom maken ska cykla Vätternrundan så kommer vår först bröllopsdag spenderas i Motala (eller i en bil på väg därifrån snarare) med en troligen ganska sliten man så vi tänkte att vi nyttjar presentkortet nu.

Vilket var en bra idé då sonens insomningsproblem varit värre än vanligt senaste tiden.

Så sonen fick vara med mormor, morfar och moster över natten medan vi fick ett dygn för oss själva. 

Det har varit helt underbart! I skrivande stund ligger jag kvar i sängen (mannen sover, men jag vaknade 06.20) så vi har frukosten kvar sen 🙂 

När vi kom igår så började vi med att äta lunch på golfrestaurangen i väntan på att klockan skulle bli 15.00 så vi kunde checka in. 14.50 checkade vi in, men rummet var tyvärr inte färdigt än så vi fick vänta en liten stund, men 15.05 fick vi nycklarna och åkte upp och bytte om till badkläder, morgonrock och tofflor. 
  
Vi började med att lägga oss på solsängarna vid utepoolen. Vädret var ljuvligt! Solen sken och värmde väldigt gott. Hade lätt somnat där om jag blundat. Vi badade såklart även i den varma poolen där ute. Så härligt! 

Klockan 17 hade vi bokat sparitual. Ett mysigt koncept där man kunde välja bland fyra olika ritualer. Vi valde den energigivande där man växlade mellan kallt och varmt. 

Man började med att skrubba sig med en Brown sugar scrub, härligt lena var vi sen. Utöver det fick ansiktet sig en rengöring med scrub, mask och återfuktning. 

När ritualen var gjord la vi oss i rummet med vattensängarna. Så avslappnande och skönt! Testade även sway-sängarna innan vi köpte med oss var sitt glas mousserande upp på rummet och började göra oss i ordning för kvällens middag.

  
Vi åt en trerätters meny med vinpaket till. Goda viner! Maten helt okej. Fin presentation men i övrigt kanske inte något jag hoppade högt över (vilket är det tråkiga med att dels vara intresserad av mat och ha ätit på en del lyxrestauranger i sina dagar, att det krävs mycket för att det ska bli någon wow-känsla).

Nu blir det snart frukost (eller ja, jag har lovat maken att han ska få sova till klockan 9, så jag ska väl läsa lite bok tänkte jag, nu när min egen är hos testläsare kan jag läsa annat).

Slutligen så rekommenderar jag  verkligen Sankt Jörgen spa, vet inte om vi hade tur med dag, men det var inte alls speciellt mycket folk. Inte så att det störde. Vi behövde aldrig köa till några stationer på sparitualen och fick alltid plats där vi ville vara. Så hit återvänder vi gärna!