Länge sedan och livet har fått en ny dimension

Fokus har varit på allt annat än bloggen senaste tiden. Den 8 september föddes vårt första barn. En alldeles underbar och perfekt liten kille som vi nu fått lära känna i sex veckor. Han är helt bedårande och vi kunde inte vara lyckligare. Att man kan älska någon så fort han fötts är fantastiskt och att han blev en så självklar del av våra liv direkt är otroligt. Minns knappt tiden innan han fanns.

Jaja tänker ni, du låter som vilken annan stolt mamma som helst och det gör jag säkert. Hur går då skrivandet?
Nja inga ord skrivna sen han föddes men suger finns där. Och häromnatten kom jag på en idé till en ny bok. Så här ska skrivas! Snart. Jag ska bara se mig mätt på honom först 😉

Jag längtar

Efter att få träffa knoddus
Och tills fötterna är normal storlek igen så jag kan ha mina egna skor
Och händernas svullnad gått ner så jag få på mig mina fina förlovnings- och vigselringar.

Det börjar bli dags tycker jag. Så vi kan få pussa dina fötter, se dig titta runt i den värld som nu är din. Helt ny. Vara med och skriva dina första kapitel i boken om ditt liv.

Så kom ut och visa dig nu då 🙂

I morgon

5 september imorgon. Datumet jag sagt så många gånger nu. Beräknad födelse av barnet som vuxit sig stor och stark i min mage. Känns dock inte som om det kommer titta ut något litet barn imorgon, men oavsett vilket ska vi få se bebisen imorgon. Ska iväg på tillväxtultraljud efter att magen inte vuxit på fyra veckor. Dock tror jag att bebisen gjort det, för magen känns full av bebis så tror inte det är en liten pys som ligger där inne. Snarare någon som kommer landa på runt 4-kg-strecket.

Försöker hitta ro att skriva lite bok. Få tiden att gå, men det är svårt. Så mycket annat som tar uppmärksamheten. Men berättelsen går framåt. Eller vad vet jag. Ordantalet går framåt. Berättelsen? Jag hoppas det.

Annars händer det inte så mycket. Orken är rätt begränsad och nattsömnen är sisådär. Ska bli spännande att se om jag orkar mer när bebisen är ute. När blodvolymen inte är så stor så kanske hjärtat klarar att pumpa bättre. Kanske kan jag även minska min medicindos då? Kanske kan jag iallafall ta en promenad som inkluderar uppförsbackar. Kom ut nu lille vän, mamma och pappa längtar efter dig!

Slutet av graviditeten är väldigt lik början

Har jag märkt.. Illamåendet är tillbaka och kväljningarna, framförallt vid lukter. Luktsinne utan dess like (trots igensvullen näsa). Humöret är lika glatt o käckt som i början (alternativt som när man var 15 år).. Dagarna segar sig fram. Tröttheten är bedövande. Så på så vis är det ganska likt de där första 12-14 veckorna. Tio dagar kvar till beräknad förlossning. Och jag längtar efter att få träffa den här lille krabaten, få veta vem det är som legat där inne. Och så längtar jag efter att bli av med foglossningen så jag kan vända mig i sängen utan att tro att jag ska gå i bitar. Och kunna använda några andra skor än de ballerina jag gradvis töjt ut under graviditeten (som nu inte passar längre) eller sambons gympaskor i storlek 43,5.

Det är spännande det här med att inte veta vilken dag det kommer hända. Att lägga sig på kvällen och inte veta om det är sista gången vi lägger oss och har bebis på insidan. Max 24 dagar kvar tills det blir igångsättning om det inte kommit igång av sig självt. Men hoppas verkligen det kommer igång av sig självt, igångsättning slutar ofta i snitt och det vill jag slippa. Så håller tummarna att knodden vill ta sig ut själv snart.

20140826-132217-48137723.jpg

Här tyckte jag att jag var jättestor, det är många veckor sen 🙂 oerhört häftig resa man går igenom. Den har varit tuff på många sätt mentalt och fysiskt och att vara sjukskriven har inte varit roligt jämt, men när man inte kan ta på sig strumporna utan att bli andfådd så funkar inte riktigt ett jobb på en akutmottagning. Men det kliar i fingrarna att få sätta en nål, vara i det akuta, göra nytta. Så när knoddus blivit lite större hoppas jag på att kunna ta ett o annat pass på jobbet medan knoddus pappa får lite egentid med sin son/dotter.

Ibland undrar jag

om drömmarna om vad denna bok ska åstadkomma är så stora att de lägger krokben för mig. Jag önskar så att jag får igenom känslan jag vill och att boken berör. Och att någon kanske får sig en tankeställare.

Saknas cirka en fjärdedels manus i nuläget, mycket att göra för att få ihop säcken. Men vi får väl se, en dag ska den stå där i bokhandeln. Och den här gången hoppas jag definitivt att även bokhandlar som akademibokhandeln och så tar in den. Bokia i Stenungsund tog in min bok men hade varit häftigt att se den i fler affärer och inte bara på nätet.

När ilskan lagt sig

Och tårarna torkat
Så fylls jag av en jävlar anamma
En dag ska jag ha lyckats så jäkla rejält
Att du och din avundsjuka och elaka ord inte biter på mig. För att jag vet att det är det som stör dig. Att jag har något du inte har. Att jag har uppnått mina drömmar och mål. När det som du även tror är viktigast är uppnått, yta och fasad. Men yta är inte viktigast för mig. Viktigast för mig är att jag har underbara människor runt mig som stöttar, lyfter och framförallt gläds med mig. Viktigast för mig i mitt liv är att få vara lycklig.
Därför rensar jag bland mina ”vänner” och bekanta. För livet är för kort för att spenderas med människor som inte vill mig väl och som suger energi och glädje ur mig.

Semester med mannen

Och inte kan man klaga på sommarens väder precis (även om jag gjorde det senast igår av just den ovanliga anledningen att det är riktigt varmt..! Höggravid i denna värmen är tungt så det är tur vi är på klädesholmen och kan bada hur mycket som helst)

Innan klädesholmen har vi varit i Kalmar och på Öland. Och innan dess hann vi med stcc i Falkenberg, övernattning i Växjö och spa på kosta Boda art hotel.

Idag väntar lika varmt eller till och med varmare väder än igår så det blir till att bada och att leta skugga. Skriva lite bok och dricka väldigt mycket vätska 😉

20140722-091855-33535964.jpg

20140722-091859-33539666.jpg

20140722-091857-33537735.jpg

20140722-091902-33542428.jpg

20140722-091856-33536812.jpg

20140722-091901-33541497.jpg

20140722-091900-33540504.jpg

20140722-091858-33538640.jpg

Längtar och fixar

Längtar som en tok efter att få möta den där lille som ligger i magen. Få veta vem det är. Samtidigt älskar jag att känna sparkarna där inifrån så njuter av sista tiden med 🙂

Helgen spenderades på klädesholmen med firande av farfars 89-årsdag, mamma o pappas bröllopsdag, samhällets dag etc. Nu sorterar jag foton för framkallning och räknar ner ihop med maken till hans semester som börjar till helgen.

Från och med torsdag så är det planer varje dag en vecka framöver så får fixa o dona lite nu 🙂

Varm men drömmer ändå om Grekland

Som gravid så tycker jag att de där svala sommardagarna är behagligast. Det får man ju knappt andas om men de dagarna svettas jag mindre och fötter, ben och fingrar gör inte så ont.

Ändå drömmer jag mig bort till Grekland, fantiserar om när vi åker dit med knoddus, som en familj. Kanske är det poolerna och det inbjudande vattnet som lockar mig mest just nu. Inte värmen. Men sen. Sol, skugga (för knoddus o troligen mig med), god mat, pool, hav, semester.

I år blir det lite annorlunda, men jag längtar tills mannen får semester och vi får spendera hela dagarna ihop. Kalmar och Öland står på schemat, stcc och även kost Boda spa hotell. Kommer säkerligen bli minst lika bra som Grekland. Men framtiden är mysig att fantisera om. För framtiden är ljus 🙂

Fortsättning från gårdagen

Det blev många besökare här på bloggen igår. Och ämnet verkar beröra. Många som kände igen sig som den gravida. Sorgligt, men så talande för den tid vi lever i. I ett samhälle där det är viktigare att vara smal än något annat. Jag skulle önska att mitt barn får växa upp i en värld där vänlighet gentemot andra människor, ödmjukhet, respekt och lycka är viktigare än vad han eller hon väger. Är det inte viktigare att vara lycklig och väga ett par kilon för mycket än att vara smal men olycklig?

Jag känner mig väldigt långt ifrån den där gravida som det lyser om som man ser på framsidan av gravidtidningarna. Jag känner mig privilegierad och lycklig över att få vara med om en graviditet. Men inte riktigt så fräsch som de är framretuscherade att vara. Men det är helt okej ändå, för det viktigaste för mig är att mitt barn mår bra. Om jag då ser lite sliten ut och om jag är ”för stor”, då får det vara så. För så länge mitt barn har det bra i min mage så är allt annat oviktigt.
Det är därför jag tycker att det är så tråkigt, att mitt i det där fantastiska som det innebär att få bära och föda ett helt nytt liv, som är hälften jag och hälften den man som jag älskar något så oerhört, så ska utseende- och vikthetsen vi har i samhället få större plats än det underbara i att få ett barn.

Jag kanske tolkar saker fel, är så kallat överkänslig, men jag känner inte riktigt i folks kommentarer att de skulle vara välmenande eller ens av oro/omsorg för mig utan det är bara deras sätt/rätt att få uttrycka sin åsikt. Och i de kommentarerna så läser iallafall jag in ett misslyckande. Att det är ett misslyckande att få ett stort barn eller att gå upp mycket i vikt under graviditeten. Att det tyder på dålig självdisciplin hos mamman. Likväl som (en del av) de som föder barn utan smärtlindring gärna påpekar det med en viss ton av triumf och att de skulle vara bättre mammor än en mamma som tagit all smärtlindring hon kunnat få.

Så här är det; vi är alla olika. Vi går upp/ner olika mycket både under graviditet, amning och i vanliga livet. Vi kommer alltid vara olika och uppleva förlossningar olika. Även anledningen till smärtlindring kan variera. Någon tar en ryggbedövning för att hon tycker att smärtan är övermäktig. En annan råds att ta ryggbedövning för att kroppen ska få en chans att slappna av och vila lite så att den inte motarbetar sig själv i jobbet med att föda fram ett barn. Oavsett anledning och orsaker så är det som det är. Om ni lägger värderingar i det om huruvida man är en ”duktig och lyckad” mamma eller inte beroende på vad man gör, gör oss alla en tjänst och behåll det för er själva. Det viktigaste för alla mammor och pappor är att allting går bra och att deras barn mår bra.

Jag är inte perfekt, jag säger säkert också mindre genomtänkta saker emellanåt utan en tanke på att det kanske sårar någon annan, men jag försöker tänka på vad jag säger och med medvetenheten så kan jag bli allt bättre på det. I hopp om en bättre värld där vi försöker lyfta varandra istället för att trycka ner varandra.

bildkevinhall

Consider the intention of your message before you speak it.