Post-framträdande-syndromet

Idag vaknade jag halv 8, gick upp, fixade med bokföring, åkte till banken och gjorde även andra ärenden. När klockan var 11 så var jag supertrött och tröttheten höll i sig. När klockan var 14.30 så drog jag på mig träningskläderna och tvingade mig ut på en snabb promenad en halvmil. Det hjälpte. Tröttheten var som bortblåst fram till nu. Tror att det är en sån dag bara. En dag där jag tillåtit mig att slappna av efter skola, examensfixande och gårdagen. Imorgon är jag på banan igen tänkte jag 😉 Imorgon är det en vecka kvar tills jag börjar jobba. Som Barnmorska! Häftigt!

Men nu ska jag nog fortsätta att göra ingenting… Ibland måste även det vara okej…

Ni vet den där tomheten

Som smyger sig på när man nått fram till något man länge längtat och strävat efter. Den har infunnit sig. Inte så mycket, men lite lite grann. Nu ligger Västerås och barnmorskeutbildningen bakom mig och en okänd framtid väntar. Det är spännande, men Västeråstiden och förlossningen kommer finnas i mina tankar.

Det är så med livet. Avslutade kapitel. Början på nya. Nutiden blir dåtid, blir minnen. Framtiden blir nutid. Har man riktigt tur så blir både dåtiden och framtiden fina dagar och fantastiska minnen. Det beror på vad man gör med nutiden.

Carpe diem!

Äntligen!!

image

Nu är dagen här. Efter en riktigt trevlig kväll igår med klassen och en jättefin ceremoni i Västerås domkyrka är jag nu barnmorska! Och jag ska ärligt säga att jag är så nöjd. Med att ha uppfyllt en dröm, ha klarat utbildningen. För den hat varit allt annat än a Walk in the park…
Just nu är jag så nöjd. Och så stolt. Och den känslan ska jag njuta av! Det här är STORT!

Varit sista svängen på Västerås förlossning

Ja, man ska aldrig säga aldrig, men innan jag åker hem på fredag så hinner jag nog inte ens om jag skulle vilja.

Jag var där och skrev en rad i min bok som en fin undersköterska köpt. Åh, jag blir så glad när jag ser de som jobbar där. Jag kommer sakna dem. De har verkligen satt spår i mitt hjärta. Och de har varit med mig från den där första dagen då jag aldrig hade satt min fot på en förlossning tills nu. När jag har förlöst 52 barn och har kommit en lång bit på vägen. Men jag har mycket kvar att lära, och det är väl tur det. Tänk om man kunde allt efter 1,5 års skola.

Om jag själv får barn någon gång så skulle jag vilja föda barn i Västerås. Så kommer det troligen inte bli, då jag har planer på att bo på västkusten. Men hade jag haft möjligheten, då skulle jag inte tveka.

Ett kapitel i mitt liv är till ända, ett nytt ska börja. Livet är förunderligt. Livet tar oss på nya vägar för att vi ska kunna nå våra mål, få det bra. Ibland kanske man undrar varför livet prövar en, varför livet för en på vissa vägar. Men jag tror att det alltid finns en mening. För resan mot målet lär oss ofantligt mycket. Västerås har lärt mig mycket. Om livet, om barnmorskeriet, om mig själv. Och jag reser härifrån med nya erfarenheter och människor som tagit plats i mitt hjärta.

Jag säger inte hejdå. Jag säger vi ses igen!

När man själv gör allting rätt

men det faller på grund av någon annan…. Det är inte det bästa jag vet.

Efter att ha suttit inne och väntat på ett paket som skulle komma någon gång mellan 9-16, inte vågat duscha av rädsla att inte höra när det knackar, att inte kunna springa ner och köpa mat av rädsla att missa försändelsen, så kommer inte paketet. Ringer och får kollinummer, ringer posten för att spåra paketet. Ja, då är det så att det paketet som avsändaren skickade försändelsen med går inte att skicka till privatperson… Så då skickas paketet, som var i Västerås när det upptäcktes, tillbaka till Örebro, för att imorgon förmiddag komma tillbaka till Västerås till postombudet där jag kan hämta ut det.

Ja, först så suger det att jag varit ”fånge i min lägenhet” hela dagen istället för att kunna skriva ut programmen till examensceremonin (eller ätit för den delen). Sen kan man ju undra vad det kostar i miljö, bränsle och arbetskostnader att skicka tillbaka paketet till Örebro (alltså paketet är skickat ännu mer väster ifrån, men Örebro är någon slags mellanhand).

Jaja, paketet kommer imorgon vid lunch så visst jag hinner, men det blir tight med det som ska göras med innehållet innan examensmiddagen imorgon.

Nu ska jag duscha, springa ner o få äta nånting (fem riskakor på nästan 20 timmar är inte mkt att hänga i granen, inräknat nattvilan såklart).. Sen ska jag till förlossningen och signera min bok.

Sen ska jag flyttstäda det sista, för DET har jag INTE tid med imorgon längre. Alls.

Kontrollbehov

Ni som känner mig vet att jag har ett kontrollbehov som är lite för stort för mitt eget och andras bästa ibland. Men det är ju bara så att jag vill att allting ska bli bra. Nu är nästan allting inför examensceremonin fixat och jag känner att jag äntligen kan andas ut lite. Jag har mailat och legat på de här stackars personerna som ska leverera vissa saker till examen, så de har fått känna på mitt kontrollbehov.. Men slutresultatet blir också kanon!

Vilken lättnad att få veta att allting löser sig till det bästa på fredag. Allting löser sig ju alltid ändå, men nu blir det som tanken var hela vägen 🙂

Barnmorskeutbildningens sista

Idag är det dags. Det är dags för den där uppgiften som många i klassen fasat för sedan de hörde talas om den förra våren.

Redovisning av ett patientfall på förlossningen inför personalen där. Nervöst! Lägg då till att det inte är min favoritsyssla annars heller.

Men jag hoppas på att de tycker att min sex-sju minuter långa powerpointpresentation är okej. För då, i eftermiddag är det bara examensceremonin och middagen som ska fixas det sista med (och de där broscherna och trattarna som jag verkligen hoppas hinner komma..). Då ska jag börja flyttpacka och flyttstäda.

4 dagar kvar. Det är helt otroligt. Märkligt.

Om fyra dagar då är jag Barnmorska!!

Snart

blir det bättre uppdatering, men nu är det städning som gäller. Nu är allt som ska få åka hemåt på lördag packat och står på balkongen. Golvet är numer tom så det är möjligt att städa. Ska dock damma först. Sen ska jag städa badrummet, duscha och koka ägg. Om knappt två timmar kommer mina föräldrar och då är slitet gjort och det blir räksmörgås (därav de kokta äggen) och vitt vin. Och sol. Och ledigt. Jag behöver det!

 den här sorten blir det. Somrig, fräsch och fruktig.