För tre år sedan idag

Satt jag på en spårvagn på väg till en dejt och funderade på att vända och åka hem igen. Vid Chalmers hållplats tänkte jag hoppa av och skicka ett sms om akut magsjuka eller migrän eller något annat av de genomskinliga ursäktena man kan använda. 

Jag hade ingen lust att sitta och vara trevlig, fundera över om det var en vettig kille, lära känna någon ny och framförallt behöva öppna upp så att han hade en chans att lära känna mig.

Men jag satt kvar och åkte dit ändå. Vi möttes vid Kopparmärra och gick till fröken Olsson och samtalet flöt på. I fyra timmar tills de stängde. 

Redan vid spårvagnshållplatsen sa han ”Det här var trevligt.” Och så föreslog han att ses igen. Inget spel. Inget ”nu hör jag inte av mig på tre dagar o ser om det blir lite katt och råtta lek”. Raka rör. Mycket bra!

Två dagar senare skulle jag ut och dricka öl med några kompisar från gyn så vi gick till kontiki. Jag skickade iväg ett sms att han kunde komma om han hade lust (med tanken att han såklart inte skulle våga det så jag trodde det var riskfritt). Men han tog det som en utmaning och ett test och kom.

Han har fått vara med om många utmaningar men han har stått kvar genom alla. Han är trygg, stabil och helt underbar! På tre år har vi hunnit med mycket, inflytt i lägenhet, sjukhusvistelser (eller ja, de står jag för), Köpenhamn, förlovning i London, Jordanien, bröllop, två barn, husköp. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt 😉 

  
Jag är väldigt tacksam över att jag inte vände där vid Chalmers. Då hade jag gått miste om den bästa maken jag kunde få och den mest fantastiska pappan till mina barn! 

  

Den perfekte mannen

För snart tre år sedan träffades vi för första gången. En dejt på Fröken Olsson i Göteborg. Han drack en cappuccino och jag som inte gillar kaffe drack päron- och ingefärste. 

Vi pratade oavbrutet i fyra timmar tills personalen kom och gjorde oss uppmärksamma på att de stängde. 

Dejterna blev fler och snart var vi ihop. 

Trots att vi bara varit ihop i tre år har vi hunnit med mycket. Både roligt och tråkigt. Men trots en hel del utmaningar så har vi aldrig bråkat. Surt muttrat något har ju hänt men inget värre än så. 

  
Vi är ett grymt team, vi är lika och olika men framförallt lika. Vi stöttar varandra i framtidsdrömmar och tycker det är roligt att spåna idéer med varandra. 

Full fart spar tid är ett uttryck som levt med oss och nu växlar vi kanske ner lite men vi kommer nog alltid leva lite på det sättet. Så vi hinner fylla livet med så mycket liv vi kan. 

Han är perfekt för mig även om han såklart inte är fläckfri, men det är ju tur, för det hade ställt väldiga krav på mig. Så vi småmuttrar över den andres tillkortakommanden men ler åt att vi hade turen att hitta varandra. 

10 år sedan

idag sprang årets studenter ut från nösnäsgymnasiet. För tio år sedan gjorde jag samma sak. Mindre sol och mer regn den dagen. Men så fantastisk episod i livet som började. 

  
Jag visste redan vad jag skulle göra under hösten när jag tog studenten. Jag hade bestämt mig för att plugga spanska en termin i Barcelona. Under sommaren jobbade jag på ica på klädesholmen och sedan bar det av. 

Det var en höst med många erfarenheter. Bara lärdomen om att jag klarade att leva själv i ett annat land var viktig. 

När jag kom hem visste jag däremot inte vad jag ville göra. Jag vikarierade i skola och förskola medan jag funderade. Min moster frågade ”du ska inte bli sjuksköterska då?” ”Nej det ska jag verkligen inte bli” svarade jag. Jag hade mest funderat på lärare, ekonom eller journalist innan. Vården var inte med i tankarna. 

Men jag fortsatte att fundera och tänkte ”kanske ska jag bli sjuksköterska ändå. Men om jag ska det, då ska jag bli barnmorska”. 

Så jag sökte in till universitetet. Ansökan var inte lite splittrad. Sjuksköterska. Sjukgymnast. Socionom. Psykolog. Tandtekniker. Men ändå en röd tråd. 

Jag kom in på förstahandsvalet, Göteborg. 3 år av pluggande, praktik och fester väntade. Jag fann fantastiska vänner och fortsatte att lära mig om mig själv och livet.

  

    
När tre år hade gått började jag jobba. Trivdes med jobbet men hade det jobbigt med en av kollegorna. Så jag började planera en långresa. 

När jag hade jobbat ett år så åkte jag och en kompis (och en kompis till henne) till Moskva för att ta transsibiriska till Asien. Där spenderade vi 3,5 månad. 

   
       När vi kom hem hade jag och kompisen kommit in på barnmorskeutbildningen. Tyvärr i varsin stad. Så det blev till att säga upp lägenheten i Göteborg och flytta. 

Ett och ett halvt år i Västerås väntade. En tid som var fantastisk men också fruktansvärt tuff! Sjuksköterskeutbildningen var väldigt enkel. Tyckte jag. Barnmorskeutbildningen var betydligt tuffare. Framförallt mentalt. 

  
Jag åkte hem så ofta jag kunde då Västerås aldrig blev min stad. Jag dejtade en kille i ett par månader och är oerhört tacksam att jag avslutade det när jag gjorde. Det var inte en bra kille. 

Jag tog examen och samtidigt som det gav jag ut min debutroman. 

  
Jag började jobba som barnmorska på Gynakuten (hade varit där sommaren innan med). 

Sen rullade livet på. Resor, vänner, dejtande, vin i Linné. 

I juni 2013 träffade jag han som numer är min make. I juli blev vi ihop. I oktober pratade vi om förlovning och köpte ringar. I november bestämde vi oss för att försöka få barn. Så snabbt in i ett förhållande hade jag aldrig trott att jag skulle ta sådana stora beslut. Dagen innan julafton fick vi veta att jag var gravid. Vi åkte till Jordanien och i februari åkte vi till London. Vi förlovade oss. 

  
I juni 2014 gifte vi oss och hade en helt fantastisk dag.

  
 I september kom vår underbara son.

  
 I november/december köpte vi hus. I januari flyttade vi in. Och här är vi nu. Snart ettårig bröllopsdag. Snart känt varandra i två år. Det har gått fort. Men känns så rätt. 

Så på de tio åren som gått sen jag tog studenten har det hänt mycket. Just det, manus två skickades till förlag med. 

Man hinner mycket på tio år. Undrar vad som kommer hända de kommande tio åren. Förhoppningsvis får jag ge ut några böcker till. Förhoppningsvis får vår son syskon. Förhoppningsvis får vi resa till spännande platser. Förhoppningsvis får vi och våra nära vara friska och lyckliga. 

Livet är fantastiskt. Tänk vilken tur vi har som får vara med om det! 

Bröllopslycka och kärlek

Då var man fru Björkman. Dock kommer bloggen ha kvar mitt gamla namn då jag i nuläget tänker behålla det namnet när jag skriver böcker.

Vi hade en underbar dag där allt var precis så fantastiskt som det kunde bli o bättre än så. Vädret var fantastiskt, allt klaffade, maten var otroligt god och vi har så många fina vänner och familj.

Jag började dagen med årets första dopp, något som höll mig hyfsat avsvalkad hela dagen. Sen var det lunch fixad av Roberts pappa och efter det var det dags för frisyr o sen påklädning innan fotografering och vigsel.

Finns inte så mycket att säga, låter fotona tala istället.

20140618-101502.jpg

20140618-101534.jpg

20140618-101557.jpg

20140618-101619.jpg

20140618-101638.jpg

20140618-101659.jpg

20140618-101725.jpg

20140618-101759.jpg

20140618-101817.jpg

Dålig uppdatering

men bröllopsfix pågår.

I fredags var vi på Klädesholmen, det var dags för Sillens dag. Första året som det regnade, men R och S fick åkt rib-båt ändå. Vädret blev riktigt illa på kvällen där sen, blixtrade och regnade rejält. Då är man tacksam att man kan sitta inomhus. Rebecka kom för att testa bröllopsfrisyr på mig. Blev mycket bra 🙂

På lördagen ställde vi i ordning borden inför bröllopet och sen åkte vi tillbaka till Göteborg. Middag i Majorna väntade innan det var dags för Håkan Hellström på Ullevi. Och hur det var har ni säkerligen läst i tidningen 😉

Nu fixas det med bröllopsförberedelser, lämnat in ringarna för upputsning och gravering så känner mig lite naken. Haft 24-timmars EKG på mig igår till idag, så nattens sömn var inget att skryta med. Barnmorskebesök i morse med. Knoddus följer sin kurva (tjockiskurvan på SF-diagrammet) och jag ökar i storlek med… Huvudet nedåt enligt barnmorskan, och det kanske var det då, men nu vet jag inte, knoddus rumsterade runt förut så jag nästa trodde den skulle komma ut genom bukväggen 😉 Fosterljuden blir stadig lägre varje gång jag är där. 155 första gången, sen 140 och nu 130.. Så normala såklart, men undrar ändå om det är ökningen av min hjärtmedicin som gör det.. Eller om den nästa gång är uppe i 140 igen.. Vi får väl se..

Ska iväg om en stund till en kompis, ska promenera dit med min syster genom slottsskogen. Får se hur det går för fogen i blygdbenet.. Den och jag samarbetar inte så bra..

Imorgon och på torsdag ska det fixas och packas inför bröllopet, på fredag åker vi ut för att fixa och så ska jag baka tårtorna och sånt där. Så kan vara så att här är tyst tills bröllopet är över.

 

Första föräldragruppsträffen

i eftermiddag. Inte riktigt för min skull som vi går dit, men tycker att blivande fadern har rättt att få höra om förlossning och amning av någon annan än sin flickvän 😉

Suttit och pillat med bröllopshäftet idag. Är ju faktiskt R som gjort nästan hela, jag fyller bara i det som jag måste svara på eller skriva. Men tror det kommer bli bra 🙂

Imorgon är det nytt försök att få håret fixat och på kvällen där blir det AW hos chefen. Och på fredag är det sillens dag på Klädesholmen. Ni kommer väl dit? Rib-turer, silletunne-race, lägga in sin egen sill, diverse närproducerad mat och inte minst så är det första dagen som årets sill säljs. Björnbär och grönpeppar. Själv äter jag ju inte sill (familjen och öns svarta får), men kombon låter så märklig att den kanske kan bli bra.