Författarskapet flyter på

I förrgår fick jag ett mail från ett förlag som hade läst min bok ”innan döden tar oss” och vill göra en ljudbok av den. Eventuellt vill de även göra ljudbok av min första bok ”när havet blåser ljumma vindar”. Så oerhört smickrande! 

Dessutom ska ”innan döden tar oss” bli E-bok. 

Och nästa år kommer som tidigare nämnts min barnbok ut! 

Så härligt när det rullar på och allt slit man haft ger lite medvind också! 

Tacksam för min käre make som låter mig skriva på kvällarna och tar barnen så jag kan göra intervjuer på helger. 

Bokmässan 2016

Torsdagen innebar ett spännande och trevligt möte. Vart det tar vägen får vi se, oavsett så var det roligt och gav mig nya perspektiv på min bokidé. 

Sen var jag en snabbis på jobbet medan jag väntade på att min syster skulle jobba klart. Vi gick och åt meze innan jag och Evelina skulle tillbaka till bokmässan för lite mingel. 

Jag träffade Joanna björkqvist i Grim förlags monter. Äntligen! Jag hängde en stund i Idus monter men klockan var mycket för en sexmånaders så vi åkte hem strax efter 19. 

På lördagen var jag oerhört pepp när jag åkte in till mässan. Ensam i bilen och sjöng högt och gräsligt till både Carola o simple plan. 


Signering i två timmar och sen runt för att lyssna på några författare och köpa några böcker. Innan kl 14 var jag helt slut. Åkte hem med en helt annan känsla än jag haft på morgonen. 

Kanske berodde det på förlossningsdepressionen och utmattningen den bar med sig, att jag blev så slut. Friskare än så här kanske jag inte är än. Men alla ljud och intryck knäckte mig helt. Däckad i soffan på kvällen med huvudvärk som skar som knivar. Söndagen och även idag har huvudvärken stundvis varit rejäl. 


Jag får nog låta det gå lite tid så får vi se vad jag säger om mässan sen. Men frågar ni mig nu, så var det troligen sista gången jag var med på mässan med det här upplägget. Tar för mycket energi i jämförelse med vad det ger. 

Men ett par böcker följde såklart med hem. Ser fram emot att läsa dem och lära mig mer!

1,5 timme egentid

Idag smet jag iväg en stund. Jag hade matat dottern och visste att det dröjer ett tag tills hon ska ammas igen. Så båda barnen var med sin pappa medan jag hämtade ut ett paket, snabbhandlade på ica och handlade en halv trädgård på handelsträdgården. 

Under den tiden hade jag tid att bara vara jag. Mikaela. Inte mamma Mikaela. Jag hade tid att fundera över kommande böcker. 

Och jag kom fram till att det gäller att smida medan järnet är varmt. Så nu smider jag planer för en reportagebok som kommer bli något av det viktigaste jag skrivit. Jag kommer leta förlag redan nu på idéstadiet, för att kunna garantera de som kommer medverka att det i slutänden blir en bok. 

Så småningom kommer ni få veta vad den ska handla om! 

Den perfekte mannen

För snart tre år sedan träffades vi för första gången. En dejt på Fröken Olsson i Göteborg. Han drack en cappuccino och jag som inte gillar kaffe drack päron- och ingefärste. 

Vi pratade oavbrutet i fyra timmar tills personalen kom och gjorde oss uppmärksamma på att de stängde. 

Dejterna blev fler och snart var vi ihop. 

Trots att vi bara varit ihop i tre år har vi hunnit med mycket. Både roligt och tråkigt. Men trots en hel del utmaningar så har vi aldrig bråkat. Surt muttrat något har ju hänt men inget värre än så. 

  
Vi är ett grymt team, vi är lika och olika men framförallt lika. Vi stöttar varandra i framtidsdrömmar och tycker det är roligt att spåna idéer med varandra. 

Full fart spar tid är ett uttryck som levt med oss och nu växlar vi kanske ner lite men vi kommer nog alltid leva lite på det sättet. Så vi hinner fylla livet med så mycket liv vi kan. 

Han är perfekt för mig även om han såklart inte är fläckfri, men det är ju tur, för det hade ställt väldiga krav på mig. Så vi småmuttrar över den andres tillkortakommanden men ler åt att vi hade turen att hitta varandra. 

Drömmar och mål

När livet här och nu är lite extra tufft passar jag på att fantisera om framtiden. Sätta upp mål och hitta nya drömmar att sträva mot.

De flesta drömmarna just nu handlar om karriär. Var jag tänker mig att jag är med mitt författarskap/föreläsande om 5 år. Om 10 år. Och även vad jag vill göra som barnmorska. 

Vissa drömmar är väldigt stora, andra lite mindre men det viktiga är att drömma och få jobba för att nå dit. Då trivs jag bäst.

Nu händer det grejer

Förlaget har fått manuset, inte slutversionen, den blir troligen i nästa vecka, men för att kunna bilda sig en uppfattning. Omslag ska spånas på och jag funderar över baksidetext, författarporträtt, tack-sida, marknadsföring, bank för företagskonto och mycket annat. 

Boken kommer komma ganska så snart. Strax efter bebisen tittar ut skulle jag tro. Spännande! Många spännande saker! 

Hoppas på att den blir bra emottagen. Har hittills fått fina kommentarer där berättelsen väckt känslor hos läsarna så att de börjat fundera över olika saker. Bättre omdöme kan jag inte få! Att väcka känslor är ju fantastiskt som författare! Framförallt gällande den här boken som väckt känslor även för mig under processens gång. Skulle den lämna någon helt oberörd skulle det kännas betydligt tråkigare.. Sen kommer såklart inte alla gilla den, men det är en annan femma 😉 

Kanske kommer den finnas med här om inte alltför lång tid (min förra fanns  -finns? här)

 

  

Två vändor kvar innan förlaget får manuset

en redigeringsvända och en korr-vända. Sen ska det till förlaget för sättning. Sen blir det en eller två vändor till med korr o sånt där. Men sen är den färdig för tryck! Så spännande! Och skrämmande… 

Tänk, jag som fick höra av min svensklärare när jag gick i 9an att jag inte kunde skriva och aldrig skulle kunna. Att jag var tvungen att skriva om sådant som andra kunde känna igen sig i. Det visade bara på att han och jag levde i olika världar. Jag 15 år och välbekant med både ätstörningar och självskadebeteende medan han drygt 60 år sa att min huvudkaraktär som då var både ätstörd och skadade sig själv inte fanns. ”Mikaela, du måste skriva om sånt som folk kan känna igen sig i, det finns ingen som är så där som hon.” Kanske har han lärt sig något om verkligheten, kanske inte.

På samma sätt kommer det finnas många som inte kan/vill känna igen det jag skriver om i den här boken. Det kommer finnas många som inte vill läsa den för att den kan trigga igång ens egna känslor, alternativt så är det en för ”känslig” bok. Tråkigt med människor som inte vågar känna hela spektrat av känslor som vi har. Som om vissa känslor var ett nederlag. 

Jaja, deras förlust. 

Nu ska jag iaf sätta mig med min pappershög och läsa. Sonen nattas av sin pappa och jag hoppas på några timmars arbete 🙂 

  

Det här med att ha utgivning på gång

gör mig lite tudelad. Den ena delen av mig sitter och föreställer mig intervjuer i Nyhetsmorgon (svarar på frågor när jag kör bil själv etc). 

Den andra delen, den självkritiska delen, tänker att det aldrig kommer vara bra nog och att jag inte borde ge ut ”skiten”. 

Men ”skiten” är faktiskt ganska bra 🙂 o jag tror (och hoppas att mitt skrivande utvecklats sedan min första bok) och att jag även med den här boken kommer lära mig något så nästa bok kan bli ännu bättre. För vore konstigt om inget kunde förbättras efter bok 2 bara 😉 

Mitt i tvivlet och tvekandes hittade jag den här bilden, den behövde jag idag. 

  

2012

var året då min debutroman kom ut. Det var ett väldigt bra år på många sätt

  
Åren som följt har också varit helt fantastiska med allt vad de inneburit av vänskap, resor, familj, kärlek, förlovning, bröllop och bebisar.

Välkomnar 2016 och ser fram emot vad det har att erbjuda, bebis i mars är ju planen. Kanske bokutgivning i maj? Vi får se. Utöver det så väntar många många dagar som är blanka och därför kan fyllas av fantastiska minnen. Det ska bli härligt! 

Men först ska jag suga ut det sista ut 2015, det är ett par veckor kvar med mys, familj, god mat och gemenskap.