Redigera romanen

när jag fyllde år fick jag en webkurs hos Ann Ljungberg som heter Redigera romanen. Min käre make stöttar mig med andra ord i mitt skrivande. 

Jag har inte kommit speciellt långt för tanken är att jag ska läsa igenom manuset i den takt jag normalt läser en bok och just nu finns inte riktigt den orken. MEN det positiva med det är att manuset fått vila ett tag. Igår öppnade jag dokumentet på datorn och läste första kapitlet och blev lite pirrig. Det kändes bra, och jag ville veta fortsättningen. Hoppas på att den känslan håller i sig mestadels genom läsningen. Självkritiken är viktig men ibland är den mest destruktiv… 

Jag har hållt på med boken länge nu, mycket har kommit emellan men också har det berott på att jag har haft så höga förväntningar på boken. Hoppats få det så bra som den förtjänar. Vi får se om jag lyckas, men den här kursen är en hjälp på vägen (både med den här boken och med kommande). 

Dagdrömde förut om hur jag satt och signerade boken. Visualisering är viktigt. Drömmar och mål med. Har idéer till tre reportageböcker och tre romaner till. Ska försöka hitta tid bara, med en ettåring hemma och konstant sömnbrist plus graviditet och hjärtproblem finns sällan orken att ta tag i det på kvällen. Men med planering går det säkert. Det är ett av mina skrivmål för 2016; vara mer strukturerad i mitt skrivande och planera i förväg. Tror effektiviteten skulle öka markant 😉 

Det går mot jul nu och sonen är med och får traditioner som han förhoppningsvis kommer tycka om. Jag önskar att han kommer känna förväntan, längtan, lycka och kärlek när han tänker på julen i framtiden. Precis som jag alltid gjort. Ett privilegium som tyvärr inte alla får uppleva. 

  

September 2016

står jag på bokmässan i Göteborg med min nya bok. En hel del som ska fixas och donas och lösas innan dess, men det är målet. Planen. 

Jag ska bara först läsa igenom en gång till med kritiska ögon, sen läsa igen för att få läst helheten när den är ”klar” och sedan ska jag korr-läsa ordentligt. I förra boken korrläste vi flera stycken flera gånger och ändå blev det fel namn en gång och säkert ett o annat stavfel/missad bokstav. Men så är det i alla böcker (tyvärr) men min förhoppning är att eliminera så många missar som möjligt.

Nu när jag verkligen bestämt mig för att boken ska komma ut och läsas av andra än mig och mina testläsare så är självkritiken inte nådig. Tvivlet skaver som aldrig förr och jag undrar om den verkligen är bra nog. Är den inte lite rörig? Upprepar den sig inte lite mycket? Och så vidare.. Detta ständiga tvivel. 

Som sagt mycket ska göras innan boken går i tryck. Kontakt har tagits med en fotograf för att ta författarporträtt (innan jag blir alltför tjock och svullen – ja, jag är gravid igen. Förhoppningsvis ser allt bra ut med barnet efter hjärtinfarkten och diverse ingrepp och mediciner. I så fall blir det bebis i mars nästa år om allt går som det ska. Bokrelease får vi se när det blir). 

Spånar på bokomslag, idéer till det. Titeln som funnits med sedan första början funderar jag också på. 

Mycket att göra och planera men så himla roligt! Tre års arbete med boken ska äntligen löna sig! 

  

Jag har en plan 

jag väntar fortfarande på svar från ett par förlag som fick mitt manus i maj. Men jag börjar göra upp en plan B om inget av de förlagen nappar. Det finns visserligen många många förlag till att skicka till, men jag har inte så bra tålamod så snart är det dags för plan B istället.

För knappt två veckor sedan drabbades jag av en hjärtinfarkt. 28 år gammal. Jag klarade mig bra, är väldigt trött just nu men det blir nog bättre med tiden. Kanske kommer detta hända igen. Orsaken till infarkten är min takykardi (som jag fått höra är ofarlig) och den är uppenbart svår att få kontroll över. 

Livet kan vara kortare än vi tänkt oss. Vi kalkylerar med en evighet som inte finns. Det gäller att fylla det livet vi har med saker vi vill göra och uppleva. 

Så min tanke om att det inte passar sig med att chansa med egenutgivning eller någon form av sådan iaf just nu har jag börjat formulera om. Varför skulle det inte passa sig? Så mycket tid jag lagt ner på den här boken, på berättelsen. Skulle den då inte bli utgiven? Skulle jag då inte satsa? Dumheter! Man måste våga chansa om man ska vinna något. 

  

När man egentligen borde sova

mellan nattjobben men hjärnan går på högvarv gällande manus och förlag är det inte lätt. Vill så gärna att någon vill ge ut min roman och även att någon nappar på min reportageboksidé.. Men det är inte lätt. 1-2 promille av alla manus som kommer in till förlagen ges ut. Dåliga odds kan man säga. Får kanske snart börja fundera hur jag ska göra om jag inte får napp. Det finns visserligen många små förlag som jag inte hört av mig till men känns som chansen är ännu mindre där då de definitivt inte har samma ekonomiska resurser som större förlag (i en bokbransch som dessutom är i kris…) 

Men skam den som ger sig! Jag sålde ändå som en genomsnittlig debutant när jag gav ut min första roman. Nu har jag ännu mer koll och är bättre på att marknadsföra mig så en eventuellt utgiven bok nu skulle sälja ännu bättre. 

  
Appen timehop är en fantastisk sak för en nostalgiker som mig. När det dyker upp sådana här minnesinlägg är det ännu roligare 

Med drömmar och mål

Det finns så många som liksom jag drömmer om att få en bok utgiven. Jag har lyckats en gång men vill åstadkomma det igen. Och igen. Ett manus är klart och ute hos några förlag och här sitter jag och hoppas på att någon förstår deras storhet (alternativt dess säljmöjlighet – för det är såklart det som är viktigt. Ingen vill ge ut en bok som inte går plus. Konstigt vore annars.)

Sen har jag en idé till en reportagebok som jag tror väldigt mycket på. Som är viktigt.

Dessutom ska uppföljaren till min debutroman skrivas och ytterligare en bokidé finns i mitt medvetande. 

Väldigt få personer kan leva på sitt författarskap. Troligen kommer jag aldrig kunna göra det. Men det hindrar mig inte från att ha det som mål och som dröm. Kanske når jag åtminstone tillräckligt långt för att kunna jobba med skrivandet och allt vad det innebär 50-75% och resten av tiden mitt vanliga jobb. Det är inte illa det! 

Inatt ska jag jobba första natten på mitt vanliga jobb sedan mars 2014. Sex nätter av åtta ska jag jobba. Det innebär att jag kommer få sova i egen säng på dagarna utan en liten skrutt som ska knö ut mig 😉 

   

Vill ha :)

nu när vi bor i hus och har ganska mycket plats (jag hade visserligen lätt kunnat ha några rum till – utom när det ska städas) så kommer drömmen om en egen liten skrivplats. Där jag kan samla mina saker som tillhör skrivandet och företaget och därmed slippa ha det utspritt i huset (till allas stora glädje). 

Det finns så många fina skrivbord och sekretärer, samtidigt som många är just främst det – fina och inte praktiska. 

Men det här skrivbordet (från ikea) tycker jag är både fint och praktiskt! 

 

Där skulle jag få plats med både pärmar och bokföring, manushögar, datorn och jag skulle kunna fästa post-it lappar rakt framför mig när jag skriver. 

Så det här skrivbordet står på önskelistan. Och en behaglig stol 🙂 

Åh vad jag älskar att skriva och jag hoppas att det blir fler böcker i framtiden! Det är så svårt att nå ända fram, men med en bok utgiven, ett manus i väntan på läsning hos några förlag och en del bokidéer i huvudet ska jag nog få användning för min arbetsplats 🙂 

 

  

Att veta vad man vill göra

jag vet HUR jag vill leva mitt liv. Men för den sakens skull har jag inte kommit på VAD jag ska göra för att kunna leva så.

Såklart är drömmen att kunna försörja sig på författarskapet och allt vad det innebär. Men det är en så ovanlig verklighet att den troligen aldrig kommer bli min. Men jag kommer kämpa för det. Hårt arbete lönar sig har jag ju alltid hört. Det borde väl även gälla här? 

  

Att skriva

jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och vara på väg att påbörja manus nummer tre. 

När vi skulle berätta om oss själva på spanskalektionen i Barcelona och ha med tre ”lögner” och jag sa att jag hade gett ut en bok. En dröm som jag knappt egentligen tänkt när jag sa det. 

Idéerna kommer till mig, pockar på min uppmärksamhet och jag måste skriva. Just nu är det uppföljaren till min debutroman som gror. Karaktärerna visar upp sig och pratar med varandra. Dialoger som ska vara med. Händelser som ska ske. 

När jag skrev den första boken trodde jag inte att jag skulle kunna komma på story till ytterligare en bok. Men berättelserna och orden kommer till mig.

Numer måste jag skriva. Det kryper i mig om jag inte får ur mig orden. 

Jag hoppas att jag en dag kan ägna åtminstone en del av min arbetstid till skrivandet och kunna ha fritiden till familjen. Vi får väl se 🙂

Lite tyst här

tårtan blev bra,smakkombinationerna funkade. Mjölkchokladfluff, salt kolasås och blåbärsmousse. Men den salta kolasåsen kunde det dels varit mer av och dessutom kunde den varit saltare.

  
Så kalas för min pappa blev det. Även om vi innan det hann med en ambulansresa. Som tur var så var det inte så illa som vi befarade och inte i närheten av så illa som det kunde gått. 

Idag har vi haft en riktig mysdag, sonen och jag. Legat i sängen och läst om spöket Laban och blixten mcqueen. Sjungit och busat. Just nu sover han på min arm. Så härligt! 

I övrigt funderar jag på nästa bok och säljer ett par av min första. Inte visste jag att jag skulle tycka skrivande var så roligt. Inte heller att jag skulle bli beroende av att få skriva historier. Det är spännande när man hittar på nya saker att göra. Vem vet vart det kommer föra en i livet.  

Manuset är inskickat!

Två böcker har jag skrivit nu. Det ni 🙂 Eller ja, om man ska vara petig, en bok och ytterligare ett manus. För jag har ju inget kontrakt än. Kommer kanske inte få heller. Men får jag inte kontrakt på den här boken så missar förlagen något. För den är bra! Jag tror stenhårt på den!

Imorgon ska jag till mitt ”riktiga” jobb och jobba för första gången på fjorton månader. Nervöst och superroligt!

På kvällen ska jag och maken dricka bubbel och fira att jag slutfört mitt manus och skickat in till förlag.
Vill man så kan man.

målsättning