Det där med att nå sina mål

Min dröm var att skriva en bok. Några trodde på mig, väldigt många trodde inte på mig.
Mitt mål var att skriva en bok och få den utgiven, att stå på bokmässan med min egen bok i mina händer. År 2012 uppfylldes båda mina drömmar/mål och jag skulle njuta av att ha fixat det.

Men det var inte så lätt att njuta.. Jag drack champagne för att fira boken, en lyckad signering med över 100 sålda böcker den dagen och ett föredrag. Men jag njöt aldrig. Jag ryckte på axlarna och var hela tiden på väg någon annanstans.

Jag har alltid varit sådan. Satt höga mål och aldrig njutit av resultatet. Bara ryckt på axlarna och konstaterat att det återigen blivit som jag velat. (Inte av en slump utan för att jag har jobbat hårt för det, uppnådda mål och framgång är resultatet av hårt arbete även om många tror att allt går enkelt och spikrakt hela tiden).
Har däremot resultatet blivit dåligt (det vill säga ganska bra men det har funnits något litet att störa sig på/ få kritik för, så har självkritiken inte funnit några gränser). Varför är man sån? Varför är man aldrig glad åt det man åstadkommit eller glad, visst men inte som man borde vara. Självklart är det utvecklande att vara på väg mot nya resor och mål, men inte skulle det vara mindre utvecklade om man klappade sig själv på axeln och sa ”fasen vad bra du är! Det du drömt om så länge har du fått vara med om. Glöm inte att njuta en smula.”

Blir det här manuset en bok, då ska jag njuta innan jag kastar mig in i nästa bokprojekt. För fler bokprojekt kommer det bli 🙂

IMG_5198.PNG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *