10 år sedan

idag sprang årets studenter ut från nösnäsgymnasiet. För tio år sedan gjorde jag samma sak. Mindre sol och mer regn den dagen. Men så fantastisk episod i livet som började. 

  
Jag visste redan vad jag skulle göra under hösten när jag tog studenten. Jag hade bestämt mig för att plugga spanska en termin i Barcelona. Under sommaren jobbade jag på ica på klädesholmen och sedan bar det av. 

Det var en höst med många erfarenheter. Bara lärdomen om att jag klarade att leva själv i ett annat land var viktig. 

När jag kom hem visste jag däremot inte vad jag ville göra. Jag vikarierade i skola och förskola medan jag funderade. Min moster frågade ”du ska inte bli sjuksköterska då?” ”Nej det ska jag verkligen inte bli” svarade jag. Jag hade mest funderat på lärare, ekonom eller journalist innan. Vården var inte med i tankarna. 

Men jag fortsatte att fundera och tänkte ”kanske ska jag bli sjuksköterska ändå. Men om jag ska det, då ska jag bli barnmorska”. 

Så jag sökte in till universitetet. Ansökan var inte lite splittrad. Sjuksköterska. Sjukgymnast. Socionom. Psykolog. Tandtekniker. Men ändå en röd tråd. 

Jag kom in på förstahandsvalet, Göteborg. 3 år av pluggande, praktik och fester väntade. Jag fann fantastiska vänner och fortsatte att lära mig om mig själv och livet.

  

    
När tre år hade gått började jag jobba. Trivdes med jobbet men hade det jobbigt med en av kollegorna. Så jag började planera en långresa. 

När jag hade jobbat ett år så åkte jag och en kompis (och en kompis till henne) till Moskva för att ta transsibiriska till Asien. Där spenderade vi 3,5 månad. 

   
       När vi kom hem hade jag och kompisen kommit in på barnmorskeutbildningen. Tyvärr i varsin stad. Så det blev till att säga upp lägenheten i Göteborg och flytta. 

Ett och ett halvt år i Västerås väntade. En tid som var fantastisk men också fruktansvärt tuff! Sjuksköterskeutbildningen var väldigt enkel. Tyckte jag. Barnmorskeutbildningen var betydligt tuffare. Framförallt mentalt. 

  
Jag åkte hem så ofta jag kunde då Västerås aldrig blev min stad. Jag dejtade en kille i ett par månader och är oerhört tacksam att jag avslutade det när jag gjorde. Det var inte en bra kille. 

Jag tog examen och samtidigt som det gav jag ut min debutroman. 

  
Jag började jobba som barnmorska på Gynakuten (hade varit där sommaren innan med). 

Sen rullade livet på. Resor, vänner, dejtande, vin i Linné. 

I juni 2013 träffade jag han som numer är min make. I juli blev vi ihop. I oktober pratade vi om förlovning och köpte ringar. I november bestämde vi oss för att försöka få barn. Så snabbt in i ett förhållande hade jag aldrig trott att jag skulle ta sådana stora beslut. Dagen innan julafton fick vi veta att jag var gravid. Vi åkte till Jordanien och i februari åkte vi till London. Vi förlovade oss. 

  
I juni 2014 gifte vi oss och hade en helt fantastisk dag.

  
 I september kom vår underbara son.

  
 I november/december köpte vi hus. I januari flyttade vi in. Och här är vi nu. Snart ettårig bröllopsdag. Snart känt varandra i två år. Det har gått fort. Men känns så rätt. 

Så på de tio åren som gått sen jag tog studenten har det hänt mycket. Just det, manus två skickades till förlag med. 

Man hinner mycket på tio år. Undrar vad som kommer hända de kommande tio åren. Förhoppningsvis får jag ge ut några böcker till. Förhoppningsvis får vår son syskon. Förhoppningsvis får vi resa till spännande platser. Förhoppningsvis får vi och våra nära vara friska och lyckliga. 

Livet är fantastiskt. Tänk vilken tur vi har som får vara med om det! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *