Det där med att vänta på bebis 

första gången jag var gravid så blev jag sjukskriven i vecka 16 tror jag det var. Jag hade med andra ord gott om tid att ”bara vara gravid”. Jag och maken pratade mycket med bebisen i magen, fantiserade om vem den var etc etc. 

Den här gången har jag knappt hunnit reflektera över att det växer någon där inne. Med en ettåring så är dagarna fyllda ändå och att hinna bara gravid som med första barnet är omöjligt. 

Positivt med det är att graviditeten har gått fort (även om det känns jättelänge sedan som jag fick veta att jag var gravid). Negativt är väl att trots att jag väntar på förlossningen nu (är riktigt tungt att vara gravid nu, mkt krämpor) så är jag inte alls redo. Varken för förlossning eller tanken på att vi snart är fyra i familjen. Som tur är så tror jag att jag ”vänjer” mig lika snabbt som med sonen när den nya familjekonstellationen är här. Han var inte många dagar innan det kändes självklart att han var med, som om han alltid varit en del av vår familj. Fantastiskt att det kan bli så! 

Visst finns förväntan och nyfikenheten över vem som växer där inne. Snart får vi veta. Och snart får vi veta könet på barnet vilket innebär att vi får veta om vi har problem på namn-fronten eller inte.. 
  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *