3 månader 

För tre månader sedan föddes vår lilla dotter. Nu börjar jag kunna ana lite lite känslor för henne. Känslor som jag trodde jag skulle haft mycket tidigare. 

Men det enda jag känt har varit skuld. Skuld över att jag inte känt något. Skuld för att jag inte kunnat ge henne det jag velat. 

När hon började le mot mig var inte min första tanke ”åh vad söt hon är” den tanken fanns inte alls. Den tanken jag hade var att jag föreställde mig att hon tänkte ”titta mamma vad söt jag är när jag ler mot dig, titta då mamma. Snälla älska mig! Varför kan du inte älska mig?”

Skuldkänslorna var brutala. Men nu, nu kan jag ana att känslorna kommer. Som jag har väntat! Och önskat.

Vi har en lång väg kvar att vandra men den värsta delen tror jag ändå är bakom oss.

   

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *