För tre år sedan idag

Satt jag på en spårvagn på väg till en dejt och funderade på att vända och åka hem igen. Vid Chalmers hållplats tänkte jag hoppa av och skicka ett sms om akut magsjuka eller migrän eller något annat av de genomskinliga ursäktena man kan använda. 

Jag hade ingen lust att sitta och vara trevlig, fundera över om det var en vettig kille, lära känna någon ny och framförallt behöva öppna upp så att han hade en chans att lära känna mig.

Men jag satt kvar och åkte dit ändå. Vi möttes vid Kopparmärra och gick till fröken Olsson och samtalet flöt på. I fyra timmar tills de stängde. 

Redan vid spårvagnshållplatsen sa han ”Det här var trevligt.” Och så föreslog han att ses igen. Inget spel. Inget ”nu hör jag inte av mig på tre dagar o ser om det blir lite katt och råtta lek”. Raka rör. Mycket bra!

Två dagar senare skulle jag ut och dricka öl med några kompisar från gyn så vi gick till kontiki. Jag skickade iväg ett sms att han kunde komma om han hade lust (med tanken att han såklart inte skulle våga det så jag trodde det var riskfritt). Men han tog det som en utmaning och ett test och kom.

Han har fått vara med om många utmaningar men han har stått kvar genom alla. Han är trygg, stabil och helt underbar! På tre år har vi hunnit med mycket, inflytt i lägenhet, sjukhusvistelser (eller ja, de står jag för), Köpenhamn, förlovning i London, Jordanien, bröllop, två barn, husköp. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt 😉 

  
Jag är väldigt tacksam över att jag inte vände där vid Chalmers. Då hade jag gått miste om den bästa maken jag kunde få och den mest fantastiska pappan till mina barn! 

  

En reaktion på “För tre år sedan idag

  1. Åh, vad underbart! 😀 Blev glad över att läsa det här inlägget. Känner igen mig en del i det själv. 😉 Det är underbart när man hittar rätt! Jag önskar er all lycka i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *