Läker tiden verkligen alla sår?

Lär man sig alltid leva med allting? 

Snart har hon funnits hos oss i sju månader. Jag väntar fortfarande på att känna det jag vet att jag borde känna för henne. Visst har jag betydligt mer känslor för henne nu än i början, men något saknas ändå. 


Det är en enorm sorg att ha missat hennes första tid i livet. Jag vet också att det bara är en liten del av hennes liv och att vi har betydligt mer tid tillsammans att göra bra, men ändå. Sorgen finns där. Det dåliga samvetet över hur jag kände och tänkte finns kvar. 

Jag kan inte se foton från när hon var nyfödd utan att gå i bitar. Stackars lilla oskyldiga barn som var så söt men din mamma tyckte du var ful. Nu ser jag också att hon var go, men då såg jag inte det. Jag ser fotona från förlossningen och minns hur nollställd jag var när jag fick henne i famnen. ”Jaha, här var bebisen.” 

Det började redan där. Eller långt innan, men jag visste det inte då.


Älskade, älskade barn! Förlåt för att din mamma var en sådan värdelös mamma. Förlåt för allt jag inte kunde ge dig. Förlåt för allt jag inte var. Du var och är värd så oerhört mycket mer! 

4 reaktion på “Läker tiden verkligen alla sår?

  1. Men gode gud, vad modig du är som skriver om detta. Vad ledsen jag blir för att du dömer dig själv så hårt men ändå vågar berätta det. Visste inte att det var så förlossningsdepressioner tog sig i uttryck. Men det var inte du som tyckte bebis var ful, det var din depression. Bortom din kontroll. Sörj att du drabbades av det, men sörj inte att du var en dålig mamma för det var du inte. Du var deprimerad. Stor kram

    • Tack!
      ”Måste” skriva om det, för trots att jag vet att 8-15% drabbas av förlossningsdepression så kände jag mig så oerhört ensam med mina tankar vilket gjorde skammen ännu värre.

      Av den anledningen är jag glad att du delar med dig av att du är deprimerad, du som når ut till så många. Vi måste vara generationen som ser till att även psykisk ohälsa är okej och inget man ska skämmas över.
      Och framförallt vara ev kontrast till all ”lycka” i sociala medier som man inte vet är verklig eller ej.

      Du har rätt i att det var depressionen som inte tyckte om bebisen, men än så länge är det svårt att separera sjukdomen från personen Mikaela.

      Vet att din blogg inte är upplagd så (eftersom jag läst den i många år) men skulle kunna skriva ett gästbloggsinlägg om förlossningsdepression i hopp om att fler som är drabbade inte känner sig lika ensamma som jag gjorde. Du kan ju fundera på det 🙂

      Tack för att du tog dig tid och kommenterade! Kram

  2. Det gör ont i hjärtat att läsa det här. Du är så modig som vågar prata om det! All heder åt dig. Förvisso känner jag inte dig, men jag kan inte tro att du skulle vara en dålig mamma. Precis som Elaine Eksvärd skrev är det depressionen som talar. Det enda du kan göra är att försöka göra det bästa av situationen. Jag hoppas verkligen att dina sår läker. <3

    Är själv drabbad av "vanlig" depression sedan några år tillbaka. Just nu känns det som om jag håller på att lägga den bakom mig, men än är jag inte helt fri. Under åren som gått har depressionen fått mig till att göra en mängd saker som jag inte är stolt över (höll bland annat på att halvt omedvetet skjuta min make ifrån mig). Och just nu försöker jag och min make få barn och jag är livrädd för att jag ska drabbas av förlossningsdepression (för jag läste någonstans att man har större risk att drabbas av det om man haft "vanlig" depression tidigare?). Att läsa din blogg och den här typen av inlägg känns därför som en form av trygghet för mig. Att veta att man inte är ensam – om även jag skulle drabbas.

    • Tack för att du tog dig tid att kommentera!

      Jag är glad att det kan hjälpa någon annan att jag delar med mig av mina erfarenheter. Jag jobbar med två böcker som är tänkt att hjälpa andra.

      Vad jobbigt för dig att du haft en depression så länge! Det är inte lätt att leva med någon som är deprimerad och heller inte att leva med någon när man är deprimerad alla gånger, men vad skönt att du och din sambo hittat rätt igen!

      Precis som du redan vet så ökar risken att drabbas av förlossningsdepression om man haft depression innan, men med den vetskapen är du också ”beredd” och ska göra mvc medvetna om din risk när du blir gravid. Äter du medicin? Det kan man göra även när man är gravid (inte alla sorter).

      Önskar dig lycka till med både att bli gravid och komma vidare från depressionen!

      Stor kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *