En milstolpe

Idag skedde en helt fantastisk sak i min och dotterns relation. Vi busade och skojade och klickade på ett sätt jag väntat på så länge! Vi har fortfarande en bit att vandra men det är på gång. 

Jag har för alltid missat det mesta av hennes första år och sorgen över det och det dåliga samvetet över det jag ville känna men inte kände finns där, och kommer troligen alltid göra det i någon form. Men snart börjar jag kanske ändå tro på att det kommer spela en väldigt liten roll i resten av våra liv. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *